Denna studie utforskar hur sydsamiska femininiteter konstrueras och hur bilden av ”den starka samiska kvinnan” görs i nutida digital miljö. Jag grundar min förståelse i min situering som samisk kvinna uppväxt i Åarjelsaepmie (sydsamiskt område). Utifrån ett urfolksfeministiskt perspektiv och med en relationell väv som utgångspunkt och förhållningssätt undersöker denna studie inifrån samiska erfarenheter genom analyser av podcasten Samesystrar. Fokus riktas mot digital miljö eftersom de är vanlig plats för sydsamiska kvinnors egna berättande. Sydsamiska kvinnor konstruerar sina femininiteter genom att vuastalidh (göra motstånd) mot begränsade ideal, tystnadskultur och landbaserat kolonialt förtryck. Kvinnorna navigerar på flera olika sätt mellan andras förväntningar och deras egen strävan efter att definiera sig själva på sina egna villkor. Femininiteterna formas även av intersektionella maktordningar såsom urfolkstillhörighet och genus. Skapandet är dessutom intimt sammankopplat med både sociala och landbaserade relationer som sträcker sig över tid och rum. Här inkluderas en vïeve (väv) av relationer där renen, platsen, och det generationella har stor betydelse. Bilden av ”den starka samiska kvinnan” sammanvävs med en förväntan att bïerkenidh som handlar om att klara sig själv. Det framträder en önskan om att gränserna för att ”vara stark” och klara sig själv förskjuts för att inrymma sårbarhet och samiskt kollektivt stöd. Faamoe (styrka) beskrivs som intergenerationellt vilket både stärker och skapar barriärer. Kvinnorna stärks av en nedärvd kraft som fortsätter tidigare generationers kamper samtidigt som de upplever en förväntan att vara uthållig och ”kämpa hårdare”. Studien bidrar till det framväxande urfolksfeministiska fältet med ett sydsamiskt perspektiv. Den stärker kunskapen om och med det sydsamiska samhället. Studien bidrar också till att skapa en mer inkluderande framställning av den samiska kvinnan och således en mer mångfaldig bild av den samiska gemenskapen.
2024-08-30