Mid Sweden University

The purpose of this work is to compare waste facilities with associated landfills that treats their leachate with biological purification of nitrogen in Sweden. The treatment involves various steps to obtain the desired concentration of nitrogen. In the comparison, 10 plants have been studied which have the purification step of aerated pond. In addition to the aerated pond, overland flow and wetlands are used to further reduce the nitrogen concentration The number of landfills in Sweden has reduced rapidly in recent years. However, the problem remains that undesired substances are leached from the solid material deposited on the landfill. The nature of the leachate differs depending on the type of material found on the landfill and may affect people and the environment. In most cases, the released levels are regulated with emission conditions determined by the appointed authority. A common nutrient that is often restricted with emission conditions is nitrogen. The work is limited to study nitrogen emissions, which means that other emissions have not been accounted for. In many cases, the plants have several purification methods for their leachate other than the biological steps, but this work has been demarcated to study three biological purification methods. The leachate from each plant has been generalized, which means that the source of the waste is not assessed and the leachate are only being compared as untreated and treated. This data implies that landfills in the order of 74 000 – 140 000 m3 treated volume of leachate has the highest reduction in total nitrogen concentrations. For ammonium nitrogen, the trend of reduction is increasing in proportion to treated volume and has the highest potential reduction at 190,000 m3 treated volume of leachate and thereafter decreasing. This means that the plants with these volumes also have the lowest emission conditions. Against this background, one can conclude that each plant has an individual assessment of the emission conditions depending which substantially depends on emission conditions from regulations and government decisions rather than on physical qualities. The study also shows that some actions have been taken for nitrogen emissions since 2007. For total nitrogen, emission conditions remain unchanged while the emission of ammonium nitrogen has increased over the period 2007 – 2017, and then decreased again in 2017.

Syftet med detta arbete är att jämföra avfallsanläggningar med tillhörande deponier som behandlar sitt lakvatten med biologisk kväverening i Sverige. Behandlingen innefattar i många fall olika delsteg för att få ut den önskade koncentrationen av kväve. I jämförelsen har 10 anläggningar studerats som har reningssteget luftad damm. Utöver reningssteget luftad damm så förekommer delstegen översilning och våtmark för att reducera kvävekoncentrationerna ytterligare. Antalet deponier i Sverige har minskat kraftigt på senare år. Dock kvarstår problemet att icke önskvärda ämnen lakas ut ur det fasta materialet som ligger på deponin. Lakvattnets karaktär skiljer sig åt beroende på vilken typ av material som finns på deponin och kan påverka människa och miljö. I de flesta fall regleras de utsläppta halterna genom villkor fastställda av berörda myndigheter. Ett vanligt näringsämne som ofta blir belagt med utsläppsvillkor är kväve. Arbetet avgränsas till att enbart studera utsläpp av kväve vilket innebär att övriga utsläpp inte är granskade. I många fall har anläggningarna flera reningsmetoder för sitt lakvatten än de biologiska men arbetet har avgränsats till att enbart studera tre biologiska reningsmetoder. Lakvattnet från respektive anläggning har generaliserats vilket innebär att källan till urlakningen inte är bedömd utan lakvattnet jämförs enbart som obehandlat och behandlat. Detta underlag tyder på att deponier i storleksordning 74 000 – 140 000 m3 behandlad volym lakvatten har den högsta reducering gällande totalkvävekoncentrationer i lakvatten. För ammoniumkväve är trenden att reducering ökar i takt med behandlad volym och har den högsta potentiella reduceringen vid 190 000 m3 behandlad volym lakvatten för att därefter avta. Resultatet av studien påvisar att det inte finns någon generell bedömning angående beslut av utsläppsvillkor utan att en kombination av recipientens känslighet och koncentrationen av den inkommande kvävekoncentrationen ligger till grund för besluten. Detta innebär att anläggningarna med dessa volymer också har de lägsta utsläppsvillkoren. Med denna bakgrund kan man då dra slutsatsen att varje anläggning har en individuell bedömning av utsläppsvillkoren som till stor del beror på utsläppsvillkor från regleringar och myndighetsbeslut snarare än fysikaliska egenskaper. Studien påvisar även att vissa åtgärder vidtagits för utsläppsvillkoren av kväve sedan 2007. För totalkväve är utsläppsvillkoren oförändrade medan utsläppsvillkoren för ammoniumkväve har blivit högre under perioden 2007 – 2017 för att sedan minska igen under 2017.