Forskningen har under de senaste åren visat att normer kopplade till funktion påverkar såväl vad som ses som ett riktigt jobb, som hur och av vem arbete ska utföras för att räknas som ett riktigt jobb (se t ex Caswell 2019, Scholz & Ingold 2021). Trots att många aktiveringspolitiska insatser i praktiken ofta liknar reguljära anställningar, såsom kommunala insatser i den egna verksamheten eller praktikplatser på privata företag, skiljer sig dessa från bilden av ett ”riktigt jobb” genom formen för arbetet som utförs. Arbetslösa personer i behov av olika former av välfärdsstöd kan alltså i praktiken vara ”anställda” av, ha en insats hos och utföra arbete åt kommunen samtidigt som arbetet som utförs inte riktigt räknas som ett riktigt jobb. Detta har stora effekter på de personer som deltar i aktiveringspolitiska program på så sätt att man ”fastnar” i aktiveringsprocessen och där utför ett arbete som inte ses som ett riktigt jobb snarare än kommer närmare en reguljär anställning (Rudman & Aldrich 2016).
Så vad händer om vi kan tänka oss hur en annan arbetsmarknad, en annan idé om ett ”riktigt jobb” skulle se ut? Genom ett empiriskt material från ett större forskningsprogram, bestående av intervjuer med personer inom kommunala arbetsmarknadsinsatser, som är del av ett aktiveringsparadigm, kommer det här projektet utforska andra idéer om vad ett ”riktigt jobb”, och en annan arbetsmarknad, kan innebära. Materialet visar hur diskurser om kompetens och förmåga fungerar i institutionella narrativ om bilden av lönearbete och lönearbetaren. Den preliminära analysen tyder på att de kommunala arbetsmarknadsinsatserna re/producerar ojämlikhet i förhållande till funktion, olika diskurser om mänskliga behov och mänskligt välmående, men ibland också skapar utrymme för inkludering och visioner genom att ifrågasätta idén om ett ”riktigt jobb”.
Utifrån tanken om att en bättre värld är möjlig enbart genom ”an act of imagination” (Levitas 2013:149) kommer det här projektet använda en sorts tänk om-analys som kan möjliggöra frågeställningar om vad som görs, i ljuset av vad som skulle kunna eller borde göras, och hur detta kan kopplas till sociala, ekonomiska och politiska processer. I enlighet med Levitas (2013) modell för utopi som metod kommer projektet avslutningsvis sträva efter att formulera en utopisk, post-ableist identifiering av vad ett ”riktigt jobb” på en annan form av arbetsmarknad skulle kunna vara.