Samhällsutmaningar utmärker vår tid vilket inverkar på arbetet med att säkra hälsa och välfärd. Detta påverkar i synnerhet det sociala arbetets innehåll och utförande samt medför nya krav på hur arbetet ska ledas, organiseras och kvalitetssäkras. Att säkra kvalitet i socialt handlar om kunskap och kompetens. I socionomprogrammets nationella mål föreskrivs bland annat att utbildningen ska leda till kunskaper om utvecklingsarbete där det ingår att strukturera och utvärdera insatser. Vidare föreskrivs via lagar och förordningar att kvaliteten i socialtjänstens verksamheter systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Detta förbättringsarbete är intimt förknippade med väl genomförda implementeringsprocesser. Arbetet med implementering är dock förenat med ett åtagande som kräver en noggrann och genomtänkt planering. Det är främst ett ansvar för arbetsledningen, samtidigt är det en interaktiv process som involverar många deltagare på en arbetsplats. Syftet med detta bidrag är att uppmärksamma och diskutera värdet i att arbeta med genomtänkta implementeringsplaner i en policydriven verksamhet. Implementeringsprocesser diskuteras dels i relation till forskning och teoribildning och dels med utgångspunkt från lärdomar som renderats från utbildningssatsningar för enhetschefer inom kommun och hälso- och sjukvård. Vidare redogörs för författarens egna erfarenheter av över tjugo års arbete som socialsekreterare och IFO-chef. Kunskapsbidraget är tänkt att vara ett praktiknära och användbart stöd vid implementering av nya arbetssätt i en verksamhet. Föredraget presenteras i samband med en workshop där reflektionsfrågor ingår.