Merparten av Sveriges socionomutbildningar innehåller inte några formulerade inslag om transpersoner och ickebinära som utsatt grupp. Samtidigt visar forskning och rapporter från myndigheter liksom svenska regeringen stora brister i bemötande av transpersoner och ickebinära när det kommer till både primär och specialiserad hälso- och sjukvård, ungdomsmottagningar, skolverksamhet, socialtjänst, etc. Begränsad kunskap är en faktor bland flera (så som till exempel avsaknad av resurser) som negativt påverkat socialarbetares professionella förutsättningar att möta transpersoner och ickebinäras behov. Socionomer med adekvat kunskap kan dock bidra till att förbättra transpersoners och ickebinäras hälsa och livsvillkor. Med tanke på den globala politiska och strukturella utvecklingen som i hög grad påverkar dessa grupper negativt, är det av stor vikt att inkludera dessa typer av frågor i socionomutbildningen.Med bakgrund av detta började Institutionen för psykologi och socialt arbete vid Mittuniversitetet att erbjuda två kurser i ämnet (grundnivå och avancerad nivå). Vi som presenterar arbetet heter Sofia Smolle (skapade kursen och tidigare kursansvarig) och Signe Bremer (nuvarande kursansvarig). Båda har varit med sedan start. Med föreliggande paper avser vi summera arbetet med kurserna och dess innehåll samt föra en diskussion kring pedagogiska utmaningar. Vilka risker finns det exempelvis i att undervisa om marginaliserade gruppers villkor utan att samtidigt också bidra till viss stereotypisering? Hur bemöter en som lärare en stor blandning studenter som å ena sidan kan ha mycket förkunskap och egna erfarenheter kopplade till kursens tema, men som samtidigt å andra sidan kan ha mycket begränsade förkunskaper och präglas av en ängslighet inför att säga fel?