Mid Sweden University

Bakgrund: Kompetensutveckling som fenomen har i dagens samhälle blivit väldigt populärt inom samtliga sektorer. Härtill finns lagar som reglerar hur verksamheter inom vård- och omsorg ska bedrivas och där ansvaret för att tillgodose rätt kompetens hos personalen faller på vårdgivaren. Det skapas specifika avtal för sjuksköterskor i syfte att motivera och säkerställa att dessa innehar rätt specialistkompetens, medan undersköterskor som arbetsgrupp inte erbjuds samma möjligheter. Det finns fåtal studier som undersöker hur kompetensutveckling i dagens läge upplevs av personal inom slutenvården och således även vad effekten blir, både på en individuell och organisatorisk nivå. Ändå vill Region Västernorrland satsa nästan 20 miljoner kronor på kompetensförsörjning. Detta gav upphov till frågan om upplevelsen av kompetens- utveckling och fenomenets effekt. Syftet: syftet med studien är att bidra med kunskap om hur personal inom den psykiatriska slutenvården upplever kompetensutveckling i form av formell samt icke-formell utbildning. Metod: studien har genomförts utifrån kvalitativa metoder i form av en fallstudie med fenomenologisk ansats. Datainsamlingen har skett via sex semistrukturerade intervjuer med fyra sjuksköterskor samt två skötare från en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Resultat: I resultatet framkommer det en tudelad upplevelse av tidigare kompetensutveckling därflertalet faktorer påverkar upplevelsen. Resultatet mynnade ut i sex olika teman; uppfattning om begreppen kompetens och kompetensutveckling, möjligheter till kompetensutveckling, påverkande faktorer, kompetens i alla stituationer, praktik framför teori samt implementering. Slutsats: Upplevelsen av kompetensutveckling var både positiv och negativ. Det finns även tecken på att en del av den kunskap som ges via utbildningarna stannar på en individuell nivå istället för att nåut till organisationen och därmed nå optimal effekt.