Uppsatsens syfte är att undersöka pedagogers uppfattningar och erfarenheter av att utveckla alla språk i en flerspråkig barngrupp. De frågeställningar som ställts handlar om pedagogernas beskrivningar om förhållningssättet för flerspråkiga barngrupper, vilka arbetssätt som pedagogerna uttrycker som viktiga för att stimulera språkutvecklingen för flerspråkiga barn och vilka redskap som pedagogerna beskriver som framgångsrika för att inkludera alla språk. Studien bygger på sju intervjuer med förskollärare och barnskötare som alla benämns som pedagoger i uppsatsen. Teorin i studien är det sociokulturella perspektivet med fokus på stöttning och mediering som teoretiska begrepp. I analysarbetet av det insamlade och transkriberade materialet användes en teoretisk tematisk analys, som styrs av valda teoretiska intressen där materialet kodas utifrån studiens teoretiska begrepp och perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna har intresse av att utveckla alla språk i flerspråkiga barngrupper men att det inte finns tillräckliga möjligheter att utveckla alla språk. Där ser vi arbetsmetoder och redskap som resurser i arbetet för att möta och uppmärksamma alla språk. Några av slutsatserna är att med nyfikenhet och medvetenhet om språkets betydelse stöttar pedagogerna flerspråkiga barn i språkutvecklingen. Resultatet påvisar att det är det svenska språket som fokuseras i förskolan då det är det gemensamma språket och en förutsättning för att kliva in i skolans värld. Flerspråkighet möts av dilemman men genom medierande redskap och stöttning av språkligt medvetna pedagoger ses möjligheter i stället för svårigheter.
Betyg i Ladok 230619.