Mid Sweden University

The aim of the thesis is to study the relationships between parenthood, care and worry about the consequences of climate change and how these relate to climate behaviour. The thesis is based on the argument that care affect the degree of worry for the person to whom the care is directed and that the social context surrounding the individual has an influence on their experiences and worries about risks, in this case climate risks. In relation to climate change worry, it addresses differences in care practice between parents and people who are not parents, and between mothers and fathers. Time and practice with caring responsibilities may differ between these groups and may therefore also relate to levels of worry. Care practice can thus be one of several aspects that can be significant for climate change worry. 

Four studies have jointly addressed the overall purpose of the thesis and a ‘mixed methods’ approach has been used where quantitative and qualitative methods have been combined. The studies have thus complemented each other through four different sets of empirical material: three sets of quantitative survey data with random samples and one set of qualitative interview data. The empirical context of the survey studies includes a regional and a national survey in Sweden and a European survey. The qualitative material is based on interviews with respondents from several regions in Sweden that are vulnerable to climate change. 

The results of the thesis as a whole show a recurring pattern, in a Swedish context, regarding the relationship between parenthood and worry about the consequences of climate change. They show that parents in general are more worried about climate change than people who are not parents (Articles 1, 2 and 3). So, this pattern is reflected in the three independent surveys mentioned above, conducted at different times over a six-year period. The results also show that women are generally more worried than men are about the consequences of climate change. Fathers, on the other hand, are significantly more likely to experience climate change worry than men who are not fathers, a difference that is not evident between mothers and women who are not mothers (Articles 2 and 3). One of the studies (Article 3) examine whether the role of parenthood, as well as the role of mothers and fathers, differs between three care regimes (Orloff, 2002), in relation to climate change worry. Regimes here refer to normative and regulatory systems that are not reduced to individual institutions in society (Hood, Rothstein & Baldwin, 2001). It is only in the care regime prevailing in Sweden that parenthood reveals a significantly greater degree of climate change worry, both between parents and people who are not parents and between fathers and men who are not fathers. One possible explanation for this may be the nature of care regimes and how they relate to the individual, including the regulation of care time structures for both men and women through parental insurance. The fact that climate change worry increases for men who become fathers may be about the development of “caring masculinities” (Elliot, 2016) that relate to men’s emotional experiences such as worry, here through their spending time with their children. This seems to be particularly evident for men who become fathers in contexts where men are given more time for care practice, as shown in the Swedish context. 

Parents’ worry about the impact of climate change thus appears to be linked to care practice. A term for this kind of worry is referred to in the thesis as care-worry (Article 4) and includes a worry rooted in caring for and having a responsible attitude towards other people, both towards the specific child being cared for, and a concern for people in general and for future generations. This is supported by van Manen’s (2002) argument that worry is part of caring. People’s care-worry is also shaped by the specific context of discourses about caring, worry and risk (see Lupton, 2013; see also Giritli Nygren, Olofsson & Öhman, 2020). Based on parents’ experiences of climate change, the concept of care-worry has been empirically explored (Article 4) and reveals four ideal types that can illustrate parental care-worry in different ways. These are the worrying type, the trusting type, the calculating type and the security-seeking type. Differences between the ideal types are evident in the degree of worry, sense of uncertainty about the future and desire for control or security, with the common link of taking responsibility for the climate situation. Parents’ different types of climate behaviour can also be related to their type of care-worry. The worrying type talks about the climate situation with others, while the trusting type cares about sustainable consumption and is confident that global climate action will solve the climate situation. The calculating type focuses primarily on a climate-mitigating approach, such as reduced energy consumption, and the security-seeking type on a lifestyle adapted to the climate by means of such things as sustainable housing. Parents’ care-worry thus seems to relate to practical action with climate behaviour that takes personal responsibility for limiting the impact of climate change on future generations. 

The overall conclusions and contributions of the thesis are thus essentially that parenthood is significant for worry about climate change in the Swedish care regime, i.e. that parents have greater climate change worry than those who are not parents. It is also the case that in Sweden fathers’ climate change worry is greater than that of men who are not fathers, a difference that does not appear in women who become mothers. Caring for children can thus increase worry about the consequences of climate change, i.e. parents experience care-worry in relation to future climate risks that their children and other people may face. A further conclusion is that care-worry can also be a motivating aspect to act on climate change by limiting one’s climate impact for the sake of future generations.

Syftet med avhandlingen är att studera relationerna mellan föräldraskap, omsorg och oro för klimatförändringarnas konsekvenser samt hur det relaterar till klimatagerande. Avhandlingen utgår ifrån argumentet att omsorg påverkar grad av oro för den som omsorgen riktar sig mot, och att individens omgivande sociala kontext har inflytande på dennes upplevelser av och oro för risker, i detta fall klimatrisker. I relation till klimatoro berörs skillnader i omsorgspraktik, dels mellan föräldrar och de som inte är föräldrar, dels mellan mödrar och fäder. Tid och praktik i omsorg kan skilja sig åt mellan dessa grupper och kan därför relatera till grad av oro. Omsorgspraktik kan därmed vara en av flera aspekter som kan ha betydelse för klimatoro. 

Fyra delstudier har tillsammans besvarat avhandlingens övergripande syfte och bygger på en ansats av mixed methods där kvantitativ och kvalitativ metod har kombinerats. Delstudierna har kompletterat varandra genom fyra olika empiriska material; tre kvantitativa enkätmaterial med slumpmässigt urval och ett kvalitativt intervjumaterial. Den empiriska kontexten för enkätstudierna innefattar en regional och en nationell enkätstudie i Sverige samt en europeisk enkätstudie. Det kvalitativa materialet bygger på intervjuer med informanter från flera klimatutsatta regioner i Sverige. 

Resultaten i avhandlingen som helhet visar på att det finns en relation mellan föräldraskap och oro för klimatförändringarnas konsekvenser, i en svensk kontext. Föräldrar har generellt högre klimatoro än de som inte är föräldrar (artikel 1, 2 och 3). Detta mönster återkommer i de tre ovan nämnda oberoende enkätundersökningarna som genomförts vid olika tillfällen under en sexårsperiod. Resultaten visar även att kvinnor generellt upplever en högre oro för klimatförändringarnas konsekvenser än vad män gör. Fäder däremot har signifikant högre klimatoro än vad män som inte är fäder har, det är ett samband som inte visar sig mellan mödrar och de kvinnor som inte är mödrar (artikel 2 och 3). En av delstudierna (artikel 3) jämför även dels föräldraskapets, dels mödrars och fäders, betydelse för klimatoro mellan tre olika omsorgsregimer i Europa (Orloff, 2002). Regimer definieras här som normerande och reglerande system som inte reduceras till enskilda institutioner (Hood, Rothstein & Baldwin, 2001). Det är endast i den omsorgsregim som råder i Sverige som föräldraskap visar en signifikant högre klimatoro, dels mellan föräldrar och de som inte är föräldrar och dels mellan fäder och de män som inte är fäder. En möjlig förklaring till detta samband kan vara hur omsorgsregimer ser ut och relaterar till individen genom bland annat reglering av strukturer för omsorgstid för både män och kvinnor, genom föräldraförsäkringen. Att klimatoron ökar hos män som blir fäder kan handla om utvecklandet av omsorgsmaskuliniteter som relaterar till män(niskor)s emotionella upplevelser så som oro, här genom närvaron med barnen. Detta tycks bli tydligt för män som blir fäder i kontexter där män ges ett större utrymme för omsorgspraktik, vilket visat sig i den svenska kontexten. 

Föräldrars oro för klimatförändringarnas konsekvenser verkar alltså hänga samman med omsorgspraktik. I avhandlingen utvecklas begreppet omsorgsoro (artikel 4) och innefattar en oro med grund i omsorg och en ansvarsfull inställning till andra människor, både till det specifika barnet man har omsorg för, och en omsorg om människor generellt och om kommande generationer. Detta tar stöd i van Manens (2002) argument om att oro är en del av omsorg. Människors omsorgsoro formas även av den specifika kontext (se Lupton, 2013) denna befinner sig i av diskurser om omsorg och risker (se Giritli Nygren, Olofsson & Öhman, 2020). Utifrån föräldrars berättelser om sina upplevelser av klimatförändringarna har begreppet omsorgsoro undersökts empiriskt (artikel 4) och visar på fyra idealtyper som på olika sätt kan illustrera föräldrarnas omsorgsoro. Dessa utgörs av: de orosbejakande, de tillitsfulla, de kalkylerande och de trygghetssökande. Skillnader mellan idealtyperna visar sig bland annat i form av grad av oro, upplevelse av osäkerhet inför framtiden och en vilja att skapa kontroll eller trygghet, med den gemensamma viljan att ta ansvar för klimatsituationen. Föräldrarnas olika typer av klimatagerande kan också relateras till deras typ av omsorgsoro. De orosbejakande pratar om klimatsituationen med andra och de tillitsfulla värnar om hållbar konsumtion och har en tillförsikt om att det globala klimatarbetet kommer att lösa klimatsituationen. De kalkylerande riktar främst in sig på ett klimatbegränsande förhållningssätt så som minskad energiförbrukning och de trygghetssökande inriktar sig mot en klimatanpassad livsstil genom bland annat hållbart boende. Föräldrars omsorgsoro tycks därmed relatera till praktisk handling med ett klimatagerande i form av ett personligt ansvar för att begränsa klimatförändringarnas konsekvenser för kommande generationer. 

Avhandlingens övergripande slutsatser och bidrag är därmed i huvudsak att föräldraskap har betydelse för oro för klimatförändringarna i den svenska omsorgsregimen, det vill säga att föräldrar har större klimatoro än de som inte är föräldrar. Det är också så att fäder har en större klimatoro än de män som inte är fäder i Sverige, en skillnad som inte visar sig hos kvinnor som blir mödrar. Att ha omsorg om barn kan alltså öka oron för klimatförändringarnas konsekvenser genom att föräldrar upplever en omsorgsoro i relation till framtida klimatrisker som barnen och andra människor kan komma att drabbas av. Ytterligare en slutsats är att omsorgsoro även kan utgöra en motiverande aspekt att agera i klimatfrågan genom att begränsa sin klimatpåverkan för kommande generationers skull.