Läroplanen och skollagen klargör att alla elever har rätt att få stöd och bli utmanade i undervisningen, detta inkluderar högpresterande och särskilt begåvade elever. Denna studie belyser undervisningssituationen för särskilt begåvade och högpresterande elever i årskurs F-3 genom att undersöka på vilket sätt lärare främjar lärandet i matematikundervisningen för dessa elever. Studien undersöker även vilka svårigheter och möjligheter lärare upplever i undervisning av dessa elever. Studien kan leda till en större insikt i lärares behov och förhållningsätt. Tidigare forskning visar att högpresterande och särskilt begåvade elevers utveckling i lärandet är helt beroende av läraren. Den kvantitativa metoden, enkätundersökning har använts för att kunna undersöka lärarnas uppfattning och svara på frågeställningarna. Resultatet visar att lärare använder flera olika sätt att organisera undervisningen vilket främjar lärandet. Den större delen av matematikundervisningens tid läggs på tyst arbete i lärobok och sedan klassgenomgång med alla elever men även grupparbeten, laborativ matematik, tyst arbete med arbetsblad och digitala hjälpmedel används. De vanligaste anpassningar för dessa elever är annan lärobok och svårare och svårare uppgifter vilket visar på att lärare behöver mer kunskap kring högpresterande och särskilt begåvade elever då enskilt arbete inte nödvändigtvis leder till utveckling. Lärare beskriver att de ser möjligheter att utvecklas som lärare samt att använda högpresterande och särskilt begåvade i matematikundervisningen för att lära andra elever. Andra lärare ser inga möjligheter i sin undervisning för särskilt begåvade och högpresterande elever. Brist på tid och brister i det kollegiala samarbetet är något som lärare upplever som hinder i matematikundervisningen för dessa elever.