Artikelns syfte är att undersöka hur en akut kris, i det här fallet skogsbränderna sommaren 2018, förstås mot bakgrund av en bredare social och politisk kontext, nämligen den kroniska kris som en periferialisering av landsbygden utgör. Här studeras en sådan periferialisering framförallt genom hur den tar sig i uttryck i människors berättelser om och erfarenheter från skogsbränderna sommaren 2018. Artikeln grundar sig på intervjuer med räddningspersonal, frivilliga och evakuerade från några av de byar som hotades av skogsbränderna. I dessa intervjuer ryms både motstånd och försvar: ett motstånd mot, och ett ifrågasättande av, landsbygders ojämlika förutsättningar till krishantering och samtidigt ett försvar av den egna bygden och de politiska förutsättningar som råder där.