Mid Sweden University

Competitive cross-country (XC) ski athletes (defined hereafter as XC skiers and biathletes combined) are vulnerable to developing various health-related symptoms and conditions due to several factors, such as high physiological and psychological demands, extreme competition and training environments, high training loads, demanding competition schedules, and frequent travel. On initiating this work, we (the author and supervisory team) were approached by the Swedish Ski Association (SSF) and the Swedish Biathlon Federation (SSSF) to investigate the relationships between training, racing, and health problems, with a specific focus on illnesses (rather than injuries), and an ultimate goal of improving future support practices and athletic performance. The project coincided with the teams’ Olympic-cycle preparations for the 2022 Beijing Olympic Winter Games, which were held at an altitude of ~ 1700 m. Therefore, optimizing preparation to competitions at altitude was also a key concern for the two sports organizations.

The project comprised four studies (Study I–IV). In Study I we examined the endurance training, performance, and illnesses characteristic in a group of highly-trained XC skiers throughout their transition from junior to senior level. In Study II we investigated the prevalence of injuries and illnesses in national team XC skiers over a competitive XC ski season. In Study III we monitored the daily variations and time course of changes in selected subjective and objective variables during an altitude training camp at ~ 1800 m in national team XC skiers and biathletes. Finally, in Study IV we explored whether the resting metabolic profile or changes in the metabolic profile in response to an exercise test can discriminate between athlete groups with different physiological, performance, and illness characteristics.

The skiers in Study I progressively increased their endurance training volume in a linear fashion from age 16 to 22 years old by ~ 50 h per year from ~ 470 h at age 16 to ~ 730 h at age 22 years old. The increase in endurance training volume was primarily achieved through an increase in low-intensity training and sport-specific training, rather than high-intensity and non-specific training. Furthermore, the skiers in Study I reported an average of three illness episodes per year, each typically lasting four days, which is comparable to senior elite-level athletes and the general population. During the competitive season health problems, especially illnesses, were relatively common, with approximately one in five skiers (19%) reporting at least one problem in any given week (Study II). Moreover, while the prevalence of all health problems was similar between performance levels, illnesses were less prevalent and overuse injuries were more prevalent in senior compared with development level skiers. Health problems, especially illnesses, were also more prevalent among female than male XC skiers.

In Study III, we observed that measures typically recommended to monitor acclimatization and responses to altitude in athletes, such as resting peripheral oxygen saturation (SpO_2rest) and resting heart rate (HR_rest), did not follow the patterns suggested in the literature (e.g., an increase in SpO_2rest and a decrease in HRrest over time at altitude). We also observed that 11 out of 15 illness episodes were reported within four days of the outbound or homebound flight. In addition, the biathletes who remained free of illness improved submaximal endurance performance from before to after the camp by ~ 4%.

Study IV showed that acute changes in the metabolic profile in response to a standardized exercise testing session could distinguish athletes based on performance level in sprint skiing competitions, and illness susceptibility in the subsequent 33 weeks. This information is particularly valuable for susceptible athletes and their coaches, as preventive measures, such as vaccination, hygiene education, and social distancing, can be implemented to reduce the risk of illness.

Overall, this thesis expands upon previous knowledge about the health and training of competitive XC ski athletes and provides insights that can improve the support practices and athletic performance within the sports of XC skiing and biathlon.

Längdskidåkare och skidskyttar är sårbara för olika negativa hälsorelaterade tillstånd som en konsekvens av till exempel höga fysiologiska och psykologiska krav, extrema tävlings- och träningsmiljöer, hög träningsbelastning, krävande tävlingsscheman och frekventa resor. Denna avhandling ämnar undersöka sambanden mellan träning, prestation och hälsoproblem, med ett särskilt fokus på sjukdomar, och syftet att förbättra det stöd som ges till de aktiva och slutligen öka deras prestationsförmåga.

Avhandlingen består av fyra separata studier (Studie I–IV). I Studie I undersökte vi uthållighetsträningen, prestationsförmågan och sjukdomstillfällen i en grupp vältränade längdskidåkare under deras övergång från junior- till seniornivå. I Studie II undersökte vi förekomsten av skador och sjukdomar i en grupp längdskidåkare på landslagsnivå över en tävlingssäsong. I Studie III övervakade vi de dagliga variationerna och tidsförloppet för förändringar i utvalda subjektiva och objektiva variabler under ett höjdträningsläger på ~ 1800 m i en grupp längdskidåkare och skidskyttar på landslagsnivå. Slutligen, i Studie IV undersökte vi huruvida den metaboliska profilen i vila och efter ett standardiserat träningstest skiljer mellan skidåkare med olika fysiologiska egenskaper och prestations- och sjukdomshistorik.

Skidåkarna i Studie I ökade sin uthållighetsträningsvolym linjärt från 16 till 22 års ålder med ~ 50 timmar per år, från ~ 470 timmar vid 16 års ålder till ~ 730 timmar vid 22 års ålder. Ökningen uppnåddes främst genom en ökning av lågintensiv och sportspecifik träning, snarare än högintensiv och ospecifik träning. Dessutom rapporterade skidåkarna i Studie I i genomsnitt tre sjukdomsepisoder per år med en genomsnittlig duration på fyra dagar, vilket är jämförbart med idrottare på elitseniornivå och den allmänna befolkningen. Under tävlingssäsongen var hälsoproblem, särskilt sjukdomar, relativt vanliga. I genomsnitt rapporterade en av fem (19%) av skidåkarna i Studie II minst ett hälsoproblem varje vecka. Medans förekomsten av alla typer av hälsoproblem var likartad mellan prestationsnivåerna, var sjukdomar mindre vanliga och överbelastningsskador vanligare bland aktiva på en elitnivå jämfört med aktiva på en utvecklingsnivå. Dessutom var hälsoproblem, särskilt sjukdomar, vanligare bland de kvinnliga jämfört med manliga skidåkarna.

I Studie III observerade vi att vanligt förekommande variabler för att monitorera acklimatisering på höjd hos idrottare, såsom blodets syremättnad under vila och vilopuls, inte följde de mönster som tidigare har beskrivits i litteraturen (till exempel en ökning i syremättnad och en reduktion i vilopuls över tid på höjd). Vi observerade också att 11 av 15 sjukdomstillfällen rapporterades inom fyra dagar efter ut- eller hemresan. Dessutom förbättrade skidskyttar som inte blev sjuka under träningslägret sin submaximala prestationsförmåga från före till efter lägret med ~ 4%.

Studie IV visade att akuta förändringar i den metaboliska profilen efter det standardiserade träningstestet kunde särskilja idrottare baserat på prestationsnivå i sprintskidåkningstävlingar och sjukdomskänslighet under de efterföljande 33 veckorna. Denna information är särskilt värdefull för idrottare som ofta blir sjuka eftersom förebyggande åtgärder, såsom vaccination, hygienutbildning och social distansering, kan implementeras för att minska risken för sjukdom.

Sammantaget har denna avhandling bidraget till ökad kunskap om elitaktiva skidåkare och skidskyttars hälsa och träning och gett insikter som kan förbättra det stöd som ges de aktiva och därigenom öka deras förutsättningar för att prestera optimalt.