Denna uppsats undersöker med hjälp av kvalitativ innehållsanalys regeringsförklaringar och utrikesdeklarationer utgivna 2007-2021. Normalt ges en utrikesdeklaration ut av utrikesministern i februari och regeringsförklaringen av statsministern i september. Syftet med uppsatsen är att finna svar på när hotbilden mot Sverige sågs som tillräckligt stor för att satsa på en förstärkning av landets försvar och vilka faktorer som drev hotuppfattningen. Som teoretiskt ramverk används Köpenhamnsskolans säkerhetiseringsteori med utgångspunkt i de olika nivåerna politiserad och säkerhetiserad. Resultatet visar att det försvaret av Sverige knappt ens var på agendan 2007, utan ett stärkt försvar blev en politiserad fråga först runt år 2010. Kriget i Georgien 2008 uppmärksammades men fick inte samma genomslag som annekteringen av Krim 2014. Inställningen till Ryssland var också länge försiktigt positiv. Först 2015 blev hotet från Ryssland och därmed behovet av ett stärkt försvar en säkerhetiserad fråga. Sedan dess har fokuset på ett stärkt totalförsvar fortsatt öka.