Denna uppsats är till stor del inspirerad av fallet om lilla hjärtat där en treårig flicka fick återvända till sina biologiska föräldrar efter att ha varit placerad i familjehem. En kort tid efteråt hittades flickan avliden hos föräldrarna. Fallet uppdagade brister i lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), särskilt när vård enligt 6§ LVU avslutas. Socialtjänstens arbete i detta fall utreddes av IVO, Inspektionen för vård och omsorg. De menade att socialtjänsten hade agerat fel som hade litat på föräldrarna när de påstått att flickan mådde bra och att de inte själva hade säkerställt det trots att flertalet anmälningar till socialtjänsten hade gjorts. I detta skede är föräldrarna inte skyldiga att samarbeta med socialtjänsten. Det beror på att insatser enligt Socialtjänstlagen (2001:453) är frivilliga. Denna princip kallas för frivillighetsprincipen. Jag redogör för den närmare nedan. I denna uppsats kommer jag inte närmare redogöra för rättsfallet om lilla hjärtat som avgjordes av Kammarrätten i Jönköping med mål nummer 1653-18.3 Det beror på att det togs upp av Kammarrätten. Då jag använder mig av en rättsdogmatisk metod tas endast avgöranden från högsta instans upp inom ramen för denna uppsats. Det vill säga avgöranden från Högsta Förvaltningsdomstolen. Däremot var det rättsfallet om lilla hjärtat som gjorde att jag ville undersöka vad bristande omsorg enligt 2§ LVU kan vara. Fallet väckte även mitt intresse för principen om barnets bästa. Det mycket uppmärksammade fallet har lett till stor debatt i media och det har också kommit flera lagförslag på hur man kan förändra LVU för att lagen ska se till barnets bästa. Den 10 mars 2021 presenterades förslagen i utredningsuppdraget lex lilla hjärtat. Förslagen handlade om att man vill stärka principen om barnets bästa i samband med upphörande av vård enligt LVU. Med förslaget vill lagstiftaren att barnperspektivet och principen om barnets bästa ska få företräde i LVU-mål. Den 1 juli 2022 infördes dessa lagändringar i LVU. Det allmänna ska enligt Regeringsformen (1974:152) 1:2 verka för att barns rätt tas till vara. Sedan den 1 januari 2020 är barnkonventionen svensk lag genom införandet av lag (2018:1197) om Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter. Sverige har som medlem i FN (konventionsstat) varit skyldig att ta hänsyn till konventionen sedan den antogs. Men i och med att den nu formellt har blivit lag har den genom det fått en starkare ställning. Jag redogör närmare om Barnkonventionen och lag (2018:1197) om Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter nedan. I denna uppsats ämnar jag att utreda vad som enligt 2 § LVU utgör bristande omsorg med fokus på principen om barnets bästa. Enligt Föräldrabalken (1949:381) sjätte kapitlet andra paragrafen skall barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Enligt FB 6:1 har ett barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin personoch egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
2022-08-29