Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, är en skyddslag vars syfte är att hjälpa och skydda barn och unga som på olika sätt far illa. Huvudprincipen är att vård ges med samtycke enligt socialtjänstlag (2001:453), SoL. I de fall där vårdnadshavare eller barnet själv nekar till vård fattas beslutet om tvångsvård enligt LVU. Beslut om tvångsvård får fattas när inget samtycke finns och när något av rekvisiten i 2 § LVU uppfylls. Denna paragraf innefattar de fyra miljöfall som ligger till grund för beslutet: misshandel, brister i omsorgen, otillbörligt utnyttjande och andra förhållanden i hemmet. I 1 § LVU framgår att alla beslut som fattas enligt LVU måste fattas med barnets bästa som utgångspunkt. Syftet med uppsatsen är att fastställa vad brister i omsorgen är och undersöka huruvida LVU är förenligt med Barnkonventionens artikel 3 som även den redogör för att barnets bästa ska tas i beaktande. Beslut om tvångsvård enligt LVU är väldigt inskränkande på individens och familjens rättigheter. På grund av denna inskränkning är uppsatsens syfte även att redogöra för huruvida LVU är förenligt med Europakonventionens artikel 8, som handlar om just rätten till privat- och familjeliv. För att uppnå syftet med uppsatsen användes den rättsdogmatiska metoden och de underlag som använts är: svensk och internationell lagstiftning, förarbeten, praxis, litteratur och doktrin.
2022-06-05