Medborgare i länder utanför EU som vill bosätta sig i Sverige kan ansöka om ett uppehållstillstånd. Beslutet om ett uppehållstillstånd grundar sig i en variation av skäl, och det görs alltid en individuell prövning. En person som flytt från sitt land kan som flykting eller alternativt skyddsbehövande ansöka om ett uppehållstillstånd. Ett av skälen kan exempelvis vara en person som ansöker om att bli beviljad uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Av utlänningslagen framgår det vissa regler som avser grunderna för att vägra bevilja en flykting eller alternativt skyddsbehövande uppehållstillstånd. I uppsatsen behandlas grunderna för att vägra bevilja en flykting alternativt en skyddsbehövande person ett uppehållstillstånd, som regleras i 5 kap. 1 § Utlänningslagen (2005:716) UtlL. Syftet är att besvara hur Migrationsverket, Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen tillämpar den ovan nämnda lagen i ärenden som avser utlänningar som ansökt om ett uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Uppsatsen avser dock flyktingar och skyddsbehövande som dömts för synnerliga grova brott eller bedrivit en verksamhet som innebär fara för rikets säkerhet. Det finns undantag i form av verkställighetshinder, som innebär att en utlänning som blivit avvisad eller utvisad kan få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd även om han eller hon har begått ett synnerligen grovt brott. I uppsatsen framgår det rättspraxis som både avser domar för utlänningar som har blivit nekade uppehållstillstånd och fall där utlänningar blivit beviljade uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder.
2022-06-05