Detta kapitel analyserar finlandssvenskarnas tillit till olika samhällsinstitutioner. Detta görs genom att mäta det s.k. politiska förtroendet. Igenerella termer indikerar förekomsten av ett högt politiskt förtroendeatt individer/grupper hyser stark tilltro till att olika samhällsinstitutionerfungerar i enlighet med samhällets bästa och det politiska förtroendetindikerar därmed en form av system stöd (Easton 1965). Tidigare studier har även visat att det existerar ett positivt samband mellan ett politiskt förtroende och andra samhällspositiva egenskaper, både på aggregerad och på individuell nivå. Ett högt politiskt förtroende hänger t.ex.ihop med högre valdeltagande, politiskt deltagande, socialt kapital ochtillfredsställelse med hur demokratin fungerar (Anderson & Guillory 1997;Grönlund & Setälä 2007; Bäck & Kestilä-Kekkonen 2009; Hooghe & Marien2013). Ett politiskt förtroende anses därtill förena medborgarna med detpolitiska system som existerar för att representera dem och förekomstenav ett politiskt förtroende anses därför vara av existentiell betydelse församhällsfreden (Mishler & Rose 2001). Det politiska förtroendet har ävenbeskrivits som ett lim som håller ihop politiska system som utgår frånfolkviljan (dvs. demokratier) och samtidigt också något som möjliggör attmedborgare frivilligt kan acceptera politiska beslut som går emot derasegna preferenser (Van der Meer 2010). Genom att mäta aggregerade förtroendenivåer inom ett samhälle/stat är det därmed möjligt att beskrivahur stödet för specifika politiker/institutioner ser ut, men även beskrivahur medborgare förhåller sig till den generella samhällsutvecklingen. Detpolitiska förtroendet är därmed något som varierar över tid i enlighet medden rådande samhällsutvecklingen och därmed kan det politiska förtroendet fungera som en termometer för att mäta samhällstillståndet. När detpolitiska förtroendet sjunker signalerar det ett tilltagande missnöje, mennär det politiska förtroende