År 1998 kom den första nationella läroplanen för förskolan som anger övergripande mål och riktlinjer för verksamheten. I samband med den nya skollagen år 2011 gjorde en revidering av läroplanen där förskolechefen och förskollärarnas ansvar tydliggjordes. Det innefattade bland annat ansvaret för att främja varje barns utveckling och arbetet med barn i behov av särskilt stöd poängterades. Genom kvalitativa intervjuer var syftet med denna studie att undersöka hur förskollärare upplever arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Mer specifikt vilka barn de uppfattar är i behov av särskilt stöd, hur de arbetar med dessa och vilka förutsättningar de får. Analysen av materialet har utgått ifrån tre perspektiv på specialpedagogik: det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Resultatet visade att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett mångfacetterat begrepp. Förskollärarna har till viss del skilda uppfattningar och varierande arbetssätt. Likt tidigare forskning framkom det att personalen önskar mer kunskap om fenomenet och kompetensutveckling är därför en viktig faktor. Personalen kände även ett behov av mer planeringstid där de dels kan planera det dagliga arbetet dels reflektera med varandra för att kunna ge barnen de bästa förutsättningarna.
Betygsdatum 2021-06-07