Mid Sweden University

Genom att studera Greta Thunbergs resa från riksdagshuset i Stockholm till FN:s generalförsamling i New York fyller denna uppsats två syften. Dels att studera vilka intersektioner som bidrar till Thunbergs inledande ethos, hur ethos sedan förändras över tid och vilka retoriska strategier som skapar förändringen. Dels att föra samman två ämnen och teorier, genusvetenskapens intersektionalitet och retorikens ethos, vilket hittills varit en relativt outforskad kombination. Undersökningens ramverk och material är dokumentärfilmen Greta och utifrån denna genomförs analysen, vars resultat visar att Thunbergs ethos blir allt starkare ju längre tiden går. Med hjälp av retoriska strategier som exempelvis tystnad, omfattande förberedelser, hänvisning till auktoriteter och sociala medier tar sig Thunberg in på de mer ”traditionella” retoriska arenorna. Här förändras också hennes argumentation, som blir alltmer klassisk i retorisk agitatorisk mening. Slutsatserna visar att även om Thunberg i retorisk mening lyckas framställa sig själv och sitt ethos på ett trovärdigt sätt, är hon fortsatt bunden av större strukturer och de intersektioner som redan inledningsvis bidrog till att forma hennes förutsättningar och handelsutrymme.

By studying Greta Thunberg's journey from the parliament building in Stockholm to the UN General Assembly in New York, this essay has two purposes. Firstly, to study which intersections contribute to Thunberg's initial ethos, how her ethos changes over time, and which rhetorical strategies contribute to the change. Secondly, to combine two research areas and theories: the intersectionality of gender studies and the ethos of rhetoric. A relatively unexplored combination up to this point. The framework and material of the analysis is the documentary Greta and the main result show that Thunberg's ethos becomes stronger over the period studied. The rhetorical strategies identified are silence, extensive preparation, reference to authorities and social media, and these make it possible for Thunberg to enter more "traditional" rhetorical arenas. At this point, her argumentation changes and becomes more traditionally masculine, in a rhetorical sense. To conclude, although Thunberg may succeed rhetorically, in presenting herself and her ethos in a credible way, she is still bound by larger structures and the intersections that initially contributed to shaping her intersectional conditions.