Mid Sweden University

Denna studie har haft för avsikt att undersöka om och i vilka kontexter mänskliga rättigheter nämns och beskrivs i läromedel i samhällskunskap för gymnasieskolan. Studien tittar på huruvida detta förändras över tid under perioden 1956 till 2016. Totalt är det 62 läromedel som har analyserats med hjälp av innehållsanalys och sedermera granskats utifrån den konstaterande och den normativa framställningstypen. Läromedelsanalysen har tittat på sex olika kontexter att identifiera förekomsten av mänskliga rättigheter inom.

Den studerade perioden, 1956–2016, är en period då mänskliga rättigheter är aktuella i såväl det allmänna och politiska samtalet som i skolan. I synnerhet tar mänskliga rättigheter fart under de senare åren. Konceptet med mänskliga rättigheter är dock något som kan spåras ända tillbaka till antiken och de kan ses mer som en ideologisk grund och inte enbart rättsliga principer. Vidare så växlar det som anses viktigt att betona i undervisning och läromedel och vissa ämnen, aspekter, och tolkningar lyfts mer än andra. Detta märks i de olika historiebruk som används och vilket historiemedvetande som förmedlas till eleverna. En trend här är fostrande och nationalistiskt identitetsskapande, men också demokratiska identitetsskapandet och demokratiska fostran. Det bör dock betonas att historiemedvetandet och det som förmedlas kan påverkas av omvälvande och händelser och katastrofer, vilket gör att det kan ta en eller flera generationer för att skapa distans och perspektiv. Det gäller även förmågan att förmedla värderingar och normer mer objektivt. Det blir då ännu viktigare att aktivt arbeta med historiemedvetandet i relation till normer och normativa värden.

Studiens resultat visar på betydande skillnader i vilken utsträckning och i vilka kontexter som mänskliga rättigheter beskrivs över tid. Under 1956–1986 är kontexterna få och förekomsterna i snitt 1–3 per läromedel. Detta ökar något under 1990-talet men den största ökningen sker först under 2000-talet. Det beror på att mänskliga rättigheter förekommer i betydligt fler kontexter och i större utsträckning med i snitt 4–10 förekomster per läromedel.

Resultatets utfall skulle kunna förklaras av en selektiv normtradition och att den normförmedling som görs snarare fokuserar på att konstatera sådant som anses självklart än att diskutera dess olika sidor och nyanser. Trots att Sverige gärna beskriver sig som en förkämpe för MR är läromedlens beskrivningar och diskussioner om MR mest av en passus utan fördjupande kontexter. Detta föranleder att MR försvaras nästan i blindo och en risk att dess komplexitet förbises.