Syftet med den här artikeln är att studera hur människor skapar mening av den svenska coronastrategin samt hur de implementerar denna strategi i sina vardagsliv. Artikeln bygger på en intervjustudie med åtta personer boendes i Stockholm. Samtliga intervjuer genomfördes under pandemins initiala fas (april–maj 2020). Artikeln tar sin teoretiska utgångspunkt i ett risksociologiskt intresse för hur människor skapar mening kring osäkerheter, här exemplifierat genom en vardag präglad av coronapandemin och den svenska strategin för att hantera denna. Resultaten visar att intervjupersonerna stödjer den svenska strategin och dess vetenskapliga grund samtidigt som de upplever en stor osäkerhet inför hur strategin ska omsättas i vardagliga praktiker. Denna ambivalens kan förstås i relation till Becks risksamhälle och hans antaganden om människans paradoxala inställning till vetenskap och riskexperter samt mot bakgrund av Tulloch och Luptons sociokulturella perspektiv på vardag och risk.