Denna studie syftar både till att undersöka lärares tolkningar och förståelse av begreppet läsförståelse, de undervisningsmetoder och undervisningsaktiviteter som lärarna använder, samt huruvida styrdokumenten ligger som grund eller ej för tolkningen av begreppet och utformningen av läsförståelseundervisningen. Dessutom undersöker studien vilket syfte lärarna har med sina val av metoder och aktiviteter. Studien utgår från en fenomenografisk kvalitativ metod, vilket innebär att data har samlats in genom kvalitativa intervjuer med fem lärare som är utbildade för att undervisa i ämnet svenska för årskurs F – 3. I resultatet lyfts lärarnas svar på intervjufrågorna som för denna studie var relevanta. Resultatet visar att lärarna till stor del har en liknande uppfattning av begreppet, men vidden av förståelsen skiljer sig något mellan lärarna. Dessutom visar resultatet att samtliga lärare använder både högläsning och tystläsning som undervisningsmetod i syfte att utveckla elevernas läsförståelse. Lärarna delar också samma uppfattning om att det inte finns tydliga förklaringar av begreppets innebörd och betydelse i styrdokumenten. I diskussionsavsnittet diskuteras resultatet och ställs mot tidigare forskning och litteratur som redogörs i bakgrunden. Studien avslutas med en slutsats där jag diskuterar och belyser att studien visat att begreppet läsförståelse saknar en tydlig definition, vilket tidigare forskning också har visat. Därav ges förslag på att framtida forskning bör fokusera på begreppets definition och hur detta kan skrivas fram i styrdokumenten, för att skapa en likvärdig läsförståelseundervisning.
Godkänt datum 2021-01-17