Bakgrund: En lyckad grundskoleutbildning är brottsförebyggande för individen. Skolan är en institution som är brottsförebyggande trots att det inte är skolans huvudsyfte. Skolans uppdrag är noga beskrivet i skolans styrdokument som lärare och annan skolpersonal ska förhålla sig till i sitt dagliga arbete. Syfte: Avsikten med den här uppsatsen är att undersöka hur lärare uppfattar skolans brottsförebyggande aspekter men även hur de uppfattar sin egen roll som brottsförebyggande aktör. Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ ansats. Vi har samlat data genom semistrukturerade intervjuer med lärare i den svenska grundskolan. Resultatet bygger på intervjuer med sju grundskolelärare från olika skolor och olika delar av landet. Resultat: Resultatet visar att lärare uppfattar sig själva som brottsförebyggande främst genom att få eleverna att känna sig sedda och lyssnade på samt att de identifierar elever med särskilda behov för detta. Lärarna upplever även att de skulle kunna förbättra sitt brottsförebyggande arbete och att begränsningen ligger i antalet vuxna på skolan. Lärarna uppfattar dock inte lika tydligt att deras skola har en brottsförebyggande funktion. Konklusion: Lärarna i studien har en vilja att arbeta för elevernas bästa både när det handlar om undervisning och att få eleverna att känna sig sedda och lyssnade på. De upplever dock en brist på tid och/eller personal för att hinna med sitt uppdrag på bästa sätt. Vi menar att det saknas en diskussion om huruvida mer resurser till skolan skulle vara ett effektivt sätt att förebygga brott.
2021-01-13