Individualisering i matematik handlar om att möta alla elever utifrån olika förutsättningar med olika medel för att de ska få möjlighet till en likvärdig utbildning. Den som bär ansvaret att upptäcka och ombesörja dessa behov för eleverna är deras lärare som i möjligaste mån ska se till att eleverna blir bemötta på bästa sätt. Genom intervjuer har den här studien undersökt på vilka olika sätt fem lärare upplever individualisering i planering och undervisning i matematik för elever i årskurs 1-3, samt vilka förutsättningar lärarna själva känner att de har för att uppfylla en god individualisering för eleverna. Detta för att bidra med en inblick i vilka förutsättningar som lärare arbetar under, samt vilka exempel på individualisering de har att ge. Datan tolkas utifrån ramfaktorteorin för att rama in vilka främjande och begränsande faktorer lärarna arbetar under. Resultatet visar att lärarna arbetar med små klasser och är positiva till hur de hinner med att möta sina elevers individuella behov. Dock uttrycker alla lärare stress på grund av en ny matematikbok samt att de tycker att skolan har en dålig ekonomi. Detta påverkar dem på så sätt att de inte har råd till konkretiseringsmaterial som de önskar mer av. Det finns intressanta och välbeskrivna sätt på hur lärare som har elever med särskilda behov i sina klasser möter dessa. Genom att sitta tillsammans med elever som behöver stöttning vid ett särskilt bord under matematiklektionen och ge instruktioner för lektionen på en egen whiteboard tavla till de elever som behöver struktur som exempel. Behov hos elever med särskilt stöd ser olika ut och lärarna delar också med sig av tidigare erfarenheter av individualiseringar de gjort. Det som uttrycks tveklöst mest positivt för att kunna arbeta individualiserande är vikten av samverkande kollegor och möjligheten till fortbildning som också stärks av forskning.