Mid Sweden University

Bakgrund: Hjärt- och lungräddning innefattade livsuppehållande åtgärder vid inträffat hjärtstopp, vilket beskrevs som en påfrestande livshändelse för patientens närstående som kunde föranleda kris. Tidigare forskning belyste att närstående själva önskade att delta under hjärt- och lungräddning, vilket även var något som rekommenderades av European Resuscitation Council.

Syfte: Syftet var att belysa upplevelser av närståendes närvaro under hjärt- och lungräddning ur hälso- och sjukvårdspersonalens perspektiv.

Metod: Det gjordes en litteraturöversikt utifrån en kvalitativ och kvantitativ ansats baserat på sammanlagt 19 vetenskapliga originalstudier. Genom ett kvalitativt respektive kvantitativt analysförfarande framkom tre kvalitativa kategorier och en kvantitativ kategori.

Resultat: I resultatet framkom hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av hjärt- och lungräddning i närståendes närvaro, där närvaron upplevdes som ett hinder för deras arbete både utifrån närståendes agerande samt deras effekt på hälso- och sjukvårdspersonalen. Det framkom även att hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde ett ansvar att skydda närstående mot negativ inverkan orsakat av närvaron under hjärt- och lungräddning samt att bristande resurser sågs som ett hinder för detta.

Diskussion: Hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av ett hindrat arbete och svårigheter att hantera närstående diskuterades utifrån ett behov av ökad kunskap och kompetensutveckling. Detta diskuterades som en förutsättning för hälso- och sjukvårdspersonalen för att kunna möta närstående som drabbats av kris.

Slutsats: Hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av hinder för närståendes närvaro kunde sammanfattas i kunskapsbrist. Vidare forskning bör därför undersöka effekten av utbildning kring närståendes närvaro vid hjärt- och lungräddning.