Studiens syfte är att undersöka hur verksamma biologilärare i mellanstadiet beskriver hur skolgårdens närhet till skogsområden påverkar deras implementering av utomhuspedagogik i biologi och hur de upplever undervisningsformen. En skolgård som med ett kort gångavstånd har tillgång till skogsområden jämförs med en stadsbaserad skola utan nära tillgång till skogsområden. Studien är av kvalitativ art och empirin har samlats in genom fyra semistrukturerade intervjuer. Analysen gjordes genom en innehållsanalys med hjälp av ramfaktorteorin. Undersökningen gjordes i en medelstor kommun i Sverige. Resultatet visar framförallt att bristen på växtlighet och närhet till skogsområden utgör ett fysiskt hinder på Stadsskolan om de vill undervisa naturnära biologi, så som att undersöka växter och organismer. Därför fokuserar Stadsskolans biologilärare sin undervisning på kropp och hälsa medan Naturskolan fokuserar mer på naturnära biologi. Båda skolorna upplever att utomhuspedagogik i biologi är en positiv undervisningsaspekt eftersom elever får andas frisk luft, byta miljö från klassrummet och att de får röra sig och jobba socialt på ett annat sätt än vid klassrumsundervisning. Resultatet visar även att biologilärare använder närliggande skogsområden till sin undervisning i större utsträckning om hen är förtrogen till området. Studien kan bidra till att synliggöra eventuella behov av schemaändringar och transport så att elever får uppleva, undersöka och vistas i natur trots att deras skola ligger långt ifrån skog och natur.