Majoriteten av våld som riktas mot kvinnor utförs av en bekant gärningsperson. Våldet som utförs mot kvinnor får stora konsekvenser för kvinnans liv och hälsa. För att kunna hjälpa kvinnan att bryta upp från den våldspräglade relationen måste professionella ha kunskap om uppbrottsprocessens olika faser. Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer som påverkar kvinnan att bryta upp från den våldspräglade relationen. Studien baseras på en kvalitativ ansats där tre självbiografier skrivna av kvinnors som upplevt uppbrottsprocessen har använts som empiriskt material. Studien utgår från Enander och Holmbergs teoretiska modell kring uppbrottsprocessen som består av tre olika faser; att bryta upp, att bli fri och att förstå. Innehållsanalys och hermeneutiskt ansatsen har använts vid analys av självbiografierna. Resultatet visar att rädslan när det gäller kvinnans liv, när det gäller någon annan och när kvinnan nått botten spelar en avgörande roll för uppbrottsprocessen, rädslan blir på så vis drivkraften ut ur den våldspräglade relationen. När kvinnan bryter rent fysisk upp med mannen innebär det inte indirekt att det känslomässiga bandet har bryts. Kvinnan måste genomgå en process av känslor för att kunna bryta det känslomässiga bandet för mannen. Processen mot den känslomässiga friheten är en lång och utdragen process som löper individuellt hos kvinnorna. Studien visar att stöd och hjälp från omgivningen spelar en avgörande roll under uppbrottsprocessen. Stöd och hjälp från andra kan påskynda uppbrottet då kvinnorna ges en chans att sätta ord på det de har varit med om. Denna studie skulle kunna bidra med mer förståelse kring professionellas betydelse under uppbrottsprocessen och på så vis kunna användas för att hjälpa kvinnan mot den verkliga friheten.
2020-01-13