Denna studie undersöker befintliga diskursordningar eller det etablerade språkbruk som används vid kommunicerandet av risker och beredskapsfrågor i offentliga krisberedskapskampanjer. Uppsatsen har sin utgångspunkt i socialkonstruktionistisk teori, utifrån vilket den aktuella krisberedskapskampanjen har analyserats. Syftet med studien var att kritiskt granska på vilka sätt hemberedskap kommuniceras i propositioner och i broschyren Om krisen eller kriget kommer. Med avsikt att undersöka på vilka sätt den statliga informationskampanjen verkar för att styra medborgare mot ett ökat ansvarstagande för deras krisberedskap i ljuset av oidentifierade hotbilder. För att kunna uppfylla syftet besvarades två forskningsfrågor. På vilka sätt kommuniceras hemberedskap i propositioner och broschyren? På vilket sätt styr den statliga informationskampanjen medborgare mot ett ökat ansvarstagande för deras krisberedskap? Genom analysen av de olika texttypernas diskursiva eller språkliga sammansättningar framkom det att omfattningen av den enskildes ansvar i själva verket är svårdefinierat och kommuniceras på ett sätt som gynnar proportionalitetsregeln eller den statliga prioritetsordningen vid fördelningen av resurser under en kris. Samtidigt som den enskildes ansvar interdiskursivt relateras till en samling oidentifierade hotbilder som invånarna omöjligt kan greppa, med avsikt att öka individens beroende till staten och därigenom påtvinga skapandet av en beredskapsanda inför krisens potentiella aktualiserande.
2019-06-12