Mid Sweden University

Detta är en studie som undersöker hur elever i årskurs 1 löser aritmetiska uppgifter med konkret material som tiobasmaterial eller pengar, samt utan konkret material. I studien har klasslärarna intervjuats för att ta reda på elevernas undervisningsbakgrund som rör bland annat elevernas bekantskap med konkret material. Därefter har observationer genomförts där elevgrupper har löst uppgifter inom addition och subtraktion, både inom och utom det talområde eleverna är vana vid. Två elevgrupper har använt pengar som konkret material, två elevgrupper har använt tiobasmaterial och två elevgrupper har varit utan konkret material, men de har haft tillgång till papper och penna. Utifrån dessa observationer har det visats sig att det konkreta materialet tenderar till att eleverna samtalar mer kring uppgiften, eftersom i elevgrupperna utan konkret material löser de uppgifterna enskilt i tystnad. Det visade sig även att eleverna som använde pengar som konkret material lättare fastnade i materialet och använde sig inte av inlärda algoritmer i samma utsträckning som de andra elevgrupperna gjorde. Vid vissa tillfällen fastnade eleverna med pengar som konkret material i att diskutera vilken valör de skulle visa ett tal med, samt att de fick problem att växla till lämpliga valörer. Slutsatsen för studien är att pengar kan vara användbart som konkret material, men främst för att visa på en vardagsanknytning. Det behövs samtal i undervisningen kring hur pengarna kan användas som verktyg, samt för val av lämpliga valörer och växlingar mellan valörer.