De senaste decenniernas forskning om antisemitism i Sverige har i hög grad varit inriktad på utvecklingen under 1900-talet, inte minst problem kopplade till andra världskriget och förhållandet till Nazityskland. Åtskilliga värdefulla resultat har presenterats men flera kapitel återstår att skriva av den svenska antisemitismens historia. Inte minst förtjänar utvecklingen under 1800-talets senare en djupare genomlysning.
På 1870-tet bidrog den ekonomiska krisen i Väst- och Centraleuropa till att liberalismen förlorade prestige och ersattes av en totalitär och exkluderande nationalism som legitimerande statsideologi. I fråga om judarna ställde en växande antisemitisk rörelse krav på uppbrott från den tidigare emancipations- och integrationslinjen. Frågan var inte längre hur judar skulle bli en del av nationen utan om det överhuvudtaget var möjligt.
Under detta skede omformades traditionellt kristna antijudiska teman till rasistiskt färgad antisemitism om judisk världsmakt. Katolska medier såväl som protestantiska demagoger var många gånger drivande i den antisemitiska rörelsen, samtidigt som delar av kyrkan såg med oro på utvecklingen och snarare höll fast vid en linje där omvändelse och dop sågs som lösningen av den ”judiska frågan”.
Mot bakgrund av den tecknade historiska kontexten kommer mitt paper diskutera brytningen mellan kristen antijudaism och modern antisemitism i ett svenskt perspektiv. Jag tar avstamp i en analys av två längre artiklar publicerade på 1880-talet i en lågkyrklig missionstridskrift, Missionstidskrift för Israel. I texterna blandas traditionella teman med samtidens konspiratoriska föreställningar om judisk kontroll över banksystemet, börsen och pressen. Ett framtidsscenario målas, dels om ett judiskt skräckvälde som håller på att upprättas, dels om hela Israels omvändelse och en ny världsordning där en fullkomnad mänsklighet framträder.