Idag ställer fenomen som global uppvärmning och antropocen oss inför frågor som tycks kräva interdisciplinära samarbeten och omförhandlingar av begrepp som sanning och kunskap. Vad innebär det för det estetiska tänkandet? Och vad innebär det för ett ämne som litteraturvetenskap? En central tanke i Bruno Latours uppgörelse med moderniteten är att de gränser mellan olika discipliner som setts som grundläggande för arbetsfördelningens rationalitet måste öppnas – i vetskap om att överföringar ändå hela tiden pågått. Hans krav på att ersätta ”matters of fact” med ”matters of concern” innebär inte bara en särskild syn på interdisciplinära samarbeten, det vidgar också begrepp som kunskap, förståelse och sanning mot andra former av tänkande, mot konst, etik, sinnlighet, materialitet. Att översättningar och andra slags överföringar utgör en viktig del av etableringen av vetenskaplig kunskap har Latour ofta återkommit till. Hélène Cixous, Luce Irigaray och Donna Haraway har även de lyft fram hur det andra redan finns i det första och hur erkännandet av detta öppnar för förvandlingar och överskridanden av förgivettagna gränser. Och för Michel Serres utgör översättningar mellan konst, naturvetenskap och humaniora en av de viktigaste förutsättningarna för ett tänkande bortom faktafetischism och relativism. Så när Gilles Deleuze pekar på den seriella musikens betydelse för Foucaults tänkande och metoder, liksom när Gayatri Spivak menar att litteraturens och närläsningens insikter om komplexiteten hos mening och identitet borde vara väsentlig för samhällsvetenskaplig forskning, utgör det bara några exempel på överföringar av konstens och konstvetenskapernas skilda, men näraliggande, sätt att tänka till andra områden. Den här studien lyfter fram dessa sammanhang i syfte att teoretiskt diskutera hur litteraturvetenskapen idag befinner sig i en situation där dess traditioner och metoder är viktiga för att utveckla en interdisciplinaritet som tar vara på skillnaders och gränsers produktivitet, och som inte utplånar traditionellt givna identiteter utan låter dem utgöra förutsättningen för intressanta möten och översättningar. Som tydligast understrukits av Theodor W. Adorno (och i hans efterföljd på senare år av Timothy Morton) finns i det estetiska tänkandet, så nära knutet till sinnlighet och materialitet, och i den läsning och det tänkande som står konsten nära, möjligheter till en djupare objektivitet, bortom fakta och relativism.