Mid Sweden University

Bakgrund: Ett av sjuksköterskors ansvarsområden var att bedöma och lindra smärta.Kognitiv funktionsnedsättning inklusive demenssjukdom kunde medföra verbalt nedsattkommunikationsförmåga. Upplevelsen av smärta kunde därmed bli problematisk attrapportera för dessa personer. Syfte: Belysa allmänsjuksköterskors uppfattningar angåendebedömning och omvårdnad vid smärta hos personer med kognitiv funktionsnedsättninginklusive demenssjukdom inom hälso- och sjukvården. Metod: 15 stycken vetenskapligaartiklar av kvalitativ och mixad design valdes ut och analyserades kritiskt. Resultat:Sjuksköterskors bedömning utav smärta kunde vara komplicerad hos personer med kognitivsvikt, de blev därför ofta underbehandlade. Sjuksköterskor vidtog olikabedömningsstrategier för att identifiera smärta samt smärtlindrande omvårdnadsåtgärder.Barriärer vid smärtbedömning var bland annat kommunikationshinder, tidsbrist och högarbetsbelastning. Närstående kunde vara en betydande resurs vid smärtbedömning.Diskussion: Olika smärtbedömningsverktyg kunde vara lämpliga vid olika kontext. Godavårdrelationer kunde gynna smärtbedömningen. Tillräcklig bemanning av vårdpersonalkunde bidra med att sjuksköterskan blev mer närvarande hos patienten. Effektivaomvårdnadsåtgärder kunde leda till att patienten inte behövde farmakologisk behandling.Utbildning inom området ansågs vara av stor vikt för sjuksköterskors kompetensutveckling.Slutsats: Patienters självrapporterade smärta i kombination med sjuksköterskors kliniskabedömning samt användning av observationsverktyg kunde bidra med en mer adekvatbedömning. Genom att arbeta holistiskt och personcentrerat kunde bedömning ochomvårdnad vid smärta underlättas. Mer forskning ansågs relevant för att ytterligare utvecklavården för dessa personer.