Under de senaste åren har vi kunnat läsa i media om en rad uppmärksammade fall rörande personlig assistans och rätten till assistansersättning. Många av dessa händelser har kopplingar till förändringar av rättspraxis inom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Denna studie har genomförts med syftet att undersöka hur kommunala LSS-handläggare ser på de praxisförändringar som skett över tid gällande handläggning av assistansersättning, samt vilken påverkan de anser att förändrad praxis har haft på hjälpsökandes livssituation och sin egen arbetssituation. Ny praxis bör således påverka hur LSS-handläggare ser på sitt arbete. Vid förändring av rättspraxis, kan de ändå se att de har handlingsutrymme när det gör sina bedömningar? Känner de sig helt styrda av riktlinjer? Vad har de för syn på praxisförändringar, som ibland kan vara motstridiga till hur de tidigare arbetat? På vilket sätt tror de situationen förändras för de hjälpsökande? Har deras egen arbetssituation förändrats på grund av förändringar i praxis? Ur vårt resultat går det att utläsa att våra respondenter uppger att de främst arbetar utifrån den rådande LSS-lagstiftningen. Samt att lagen och rättspraxis är det som definierar deras handlingsutrymme. I diskussionen diskuteras även LSS syfte i förhållande till vad som framkom i intervjuerna. Ordet trygghet dök upp i en av våra intervjuer och detta diskuteras i förhållande till LSS syfte.
2018-01-19