Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt hälsoproblem och bryter mot kvinnors mänskliga rättigheter. Syftet med denna studie är att undersöka jourkvinnors erfarenheter kring förhindrande respektive underlättande faktorer som våldsutsatta kvinnor upplever i uppbrottsprocessen samt hur samhället kan motverka våldets uppkomst. Uppsatsen är en kvalitativ studie och utgår från semistrukturerade intervjuer med tre jourkvinnor från olika kvinnojourer. Undersökningens resultat visar på att jourkvinnorna lättare identifierar förhindrande faktorer än underlättande samt att vissa faktorer kan både agera förhindrande eller underlättande, beroende på kontext. Utsatta kvinnor normaliserar våldet via en normaliseringsprocess, vilket innebär en anpassning till mannens våldsutövande. Informanter betonar att våldsutsatta kvinnor är rädda för ett ökat våldsutövande vid uppbrottet. Vidare är husdjur, känslan av hopplöshet, skam inför omgivningen och tidigare erfarenheter av våld förhindrande faktorer i uppbrottsprocessen. Individuella variabler hos de utsatta kvinnorna som ömma affekter till mannen, språksvårigheter och hedersförtryck är viktiga att beakta, då de enskilt kan agera som förhindrande faktorer. Underlättande faktorer erfars komma från jourkvinnors praktiska och psykiska stöd. Ekonomi, bostad, barn och kvinnans sociala nätverk är faktorer som kan verka positivt eller negativt i kvinnors uppbrottsprocess beroende på kontext. Samtliga informanter resonerar att mäns våld mot kvinnor i nära relationer grundar sig i de patriarkala strukturer som råder. Problematiken bör uppmärksammas på individuell, grupp och strukturell nivå i samhället, vilket innefattar skola, media och olika samhällsinstanser.
2018-01-19