Både forskningen och lärares uppfattningar pekar på att fysisk aktivitet är positivt för elevers inlärningsförmåga. Dock så visar forskning på att barn rör sig betydligt mindre än förr, även på sin fritid och dessutom visar sig skolan vara den plats där barnen ändå rör sig mest. Men om forskning och verksamma lärare nu delar uppfattningen om att barn och ungdomar rör sig för lite, och att mer rörelse skulle vara bra för deras kunskapsutveckling, varför får detta då inte mer plats i skolan än det i dagsläget får och vilka är hindren? I uppsatsen belyses en undersökning där en kvantitativ- och en kvalitativ studie kombineras genom triangulering för att åskådliggöra hur vanligt det är att lärare använder sig av fysiska aktiviteter kopplat till matematikundervisningen. I resultatet visar det sig att endast dryga fjärdedelen av matematiklärarna i undersökningen tillämpar fysisk aktivitet för att främja elevernas inlärningsförmåga i matematik.