Denna studie är en av två i ett pågående avhandlingsprojekt som inriktar sig mot elevers meningsskapande av matematikläromedel. Studien som beskrivs nedan är den första av studierna, en kvalitativ multimodal läroboksanalys. Den andra studien kommer att fokusera elevers meningsskapande av läroboken och bygger på videoobservationer av elevers möte med matematikläroboken, såväl digitala som tryckta.
Matematik är ett läroboksstyrt ämne (Bremler, 2003; Jellis, 2008; Johansson, 2006 & Kling Sackerud 2009) och matematikundervisning världen över sker till stor del med utgångspunkt i läroboken, enligt TIMMS (Mullis, Martin, Foy & Arora, 2012). Över 75 procent av eleverna i grundskolan undervisas i matematik med utgångspunkt i läroböcker och i Sverige gäller detta för över 90 procent av grundskoleeleverna (ibid.). Därför är forskning om matematikläromedel av vikt. För att förstå lärobokens potential som verktyg för meningsskapande och i förlängningen lärande, har en multimodal läroboksanalys gjorts.
Teoretiskt närmar sig detta avhandlingsprojekt ämnet utifrån ett designorienterat och multimodalt perspektiv, där individens meningsskapande står i fokus. Utifrån detta perspektiv sker meningsskapandet alltid multimodalt, genom olika resurser för meningsskapande, eller teckensystem, såsom tal, gester, skriven text, bild, och ljud. O´Halloran (2005) beskriver matematikämnet som multimodalt till sin natur. För att lära, förstå och använda matematik måste individen kunna skapa mening av olika teckensystem, där de olika teckensystemen skapar mening på olika sätt och tillsammans skapar en förståelse för ämnet. Duval (2008) lyfter fram matematik som det fält där användandet av symboler är som mest komplext. Han hävdar att det inte finns något matematiskt tänkande utan användande av resurser för meningsskapande som omformas till andra resurser för meningsskapande. Exempel på detta kan vara att omforma handens fingrar till en matematisk symbol, en multiplikation till en bild eller en kurva till en ekvation. Kress (2003) argumenterar för att läsande idag inte enbart handlar om att läsa en skriven text, utan förmågan att kunna läsa exempelvis text, bild och ljud och benämner detta visuellt läsande.
Syftet med studien var att beskriva och analysera hur subtraktion i matematikläromedel för lågstadiet kan förstås från ett multimodalt perspektiv. Den multimodala analysen möjliggör att fokus riktas mot resurser för meningsskapande såsom: verbaltext (skriven text), matematiska symboler, bilder och ibland även ljud och rörliga bilder. Studien bygger på en läroboksanalys av 16 olika läromedel på den svenska marknaden utgivna 2011 och framåt, såväl tryckta som digitala, från sex olika förlag. Analysen genomfördes med inspiration av Danielsson och Selanders (2014) Modell för ämnesdidaktiskt arbete med multimodala texter. Analysmetoden fokuserar två olika aspekter: (1) läroboken som multimodal text och olika resurser för meningsskapande samt (2) det matematiska innehållet, som i denna studie utgörs av området subtraktion. För att operationalisera analysmodellen formulerades frågor som behandlar vilka resurser för meningsskapande som finns i läroböckerna, vilken subtraktionssituation som är i fokus, vilket meningsskapande som uppgiften är designad att erbjuda eleven osv. I ett första steg studerades alla sidor som behandlar subtraktion, mycket översiktligt, med målet att skaffa mig en överblick av hur subtraktion behandlas i läroböcker. Därefter djupanalyserades ett antal sidor, för att kvalitativa data om multimodalitet och subtraktion skulle kunna erhållas. Genom detta kan resultaten från denna studie appliceras mer generellt och förhoppningsvis ge ett bidrag till forskningen vad gäller elever och matematikläroböcker.
Resultatet visar på stora likheter i utformningen mellan tryckta och digitala läromedel, med några undantag. De olika resurserna för meningsskapande används på olika sätt såväl inom som mellan olika läromedel, vilket medför att det krävs olika tillvägagångssätt för att lösa olika uppgifter i matematikboken. Resultatet visar också att det ibland är möjligt att lösa uppgifter utan att uppmärksamma den typ av subtraktionssituation som är tänkt att tränas. Detta medför att elevers meningsskapande av matematikläroboken blir mycket komplext och en slutsats är att det kan medföra att goda lärsituationer går eleverna förbi. Denna studie kan förhoppningsvis bidra till ökad medvetenhet om lärobokens komplexitet, vilket i förlängningen kan bidra till utvecklingen av goda lärsituationer i matematikämnet,
Bremler, N. (2003). Matteboken som redskap och aktör: en studie av hur derivata introduceras i svenska läroböcker 1967-2002. Licentiatavhandling. Stockholm: Lärarhögskolan, Stockholm.
Danielsson, K. & Selander, S. (2014). Se texten!: multimodala texter i ämnesdidaktiskt arbete. Malmö: Gleerup.
Duval, R. Eight problems for semiotic approach in mathematics education. (2008). I L. Radford, G. Schubring & F. Seeger (red.). Semiotics in mathematics education: epistemology, history, classroom, and culture. Rotterdam: Sense.
Jellis, R. M. (2008). Primary Children's Interpretation And Use Of Illustrations In School Mathematics Textbooks and Non Routine Problems: A School Based Investigation. Doctoral thesis, Durham University.
Johansson, M. (2006). Teaching mathematics with textbooks: a classroom and curricular perspective. Diss. Luleå: Luleå tekniska universitet.
Kling Sackerud, L. (2009). Elevers möjligheter att ta ansvar för sitt lärande i matematik: en skolstudie i postmodern tid. Diss. Umeå : Umeå universitet.
Kress, G. (2003). Literacy in the new media age. London: Routledge.
Mullis, I. V., Martin, M. O., Foy, P., & Arora, A. (2012). TIMSS 2011 international results in mathematics. International Association for the Evaluation of Educational Achievement. Herengracht 487, Amsterdam, 1017 BT, The Netherlands.
O'Halloran, K. L. (2005). Mathematical discourse: language, symbolism and visual images. London: Continuum.
2018.