Introduktion: Partnervåld är ett omfattande problem i samhället, det vanligast förekommande våldet har visat sig vara när en kvinna var offret och mannen var förövaren. Mörkertalet vid detta brott var stort och det har inte varit självklart att kvinnor deltagit i utredningar. Inom polismyndigheten var det en särskild grupp som arbetade med detta brott och utredarna hade genomgått en specifik utbildning. Deci och Ryans (2014) Self -Determination Theory användes för att förklara utredares uppfattningar om arbetet och Lundgrens (1992) teori om normaliseringsprocessen förklarade kvinnans medverkan i utredningar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva de upplevelser och erfarenheter utredare inom polisen hade gällande arbetet kring mäns partnervåld mot kvinnor. Metod: Tio semistrukturerade telefonintervjuer genomfördes med utredare från sju olika polisområden. Analysen skedde med en induktiv innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i två huvudkategorier: Utredares arbete med mäns våld mot kvinnor och Omständigheter som kan påverka kvinnans medverkan i utredningen. Huvudkategorierna hade tre respektive två underkategorier som belyste utredares upplevelser och erfarenheter av arbetet. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån tidigare forskning och de valda teoretiska utgångspunkterna. SDT kunde förklara utredarnas upplevelse av arbetet genom att motivation till arbetet kunde erhållas genom självständighet, kompetens och samhörighet. Normaliseringsprocessen kunde ge en förklaring till utredarnas erfarenheter av hur en kvinna kunde medverka i utredningen. Slutsats: I studien framkom att utredare upplevde arbetet intressant och givande men det kunde även vara tungt och svårt när en kvinna valde att inte medverka i utredningen. Utredarnas arbete försvårades och utredningen blev svårare att personuppklara genom att kvinnan inte ville medverka eller att hon efter en tid slutade medverka.
2017-06-01