Ensamkommande barn och ungdomar har under senaste åren varit en väldigt aktuell samtdiskuterad målgrupp. Det har varit en fråga som uppmärksammats och påverkat samhället.Ytterligare en fråga som på senaste året lyfts och uppmärksammats är omplaceringar av dessaungdomar och vilka motiv som föreligger. Syftet med denna studie var att ta upp frågan kringden systematiska hanteringen av dessa ensamkommande flyktingbarn samt vilka motiv somligger bakom dessa omplaceringar utifrån ett myndighetsperspektiv. Studien utgår ifrån enkvalitativ metod där empirin är insamlad genom semistrukturerade intervjuer som gjordes påen chef och fyra socialsekreterare i Stockholm och Jämtlands län genom ett målinriktat urval.De teoretiska perspektiven som valdes för att analysera empirin är organisationsteori samtprofessionsteori. Resultatet visar på vilka motiv som kan ligga bakom omplaceringar somgrundar sig på skäl såsom barnets bästa, ekonomiska faktorer, tillstånd som saknas för boendeeller krav från IVO som inte uppfylls. Resultatet visar även att hanteringen samt bemötandetav de ensamkommande barnen inte sköttes på korrekt vis och detta på grund av resursbristenefter den ökade migrationen vilket i sin tur drabbade dessa ungdomar som fick omplaceras ettflertal gånger.