Studien bygger på resultat av kvalitativa intervjuer med livsberättelser från två unga personermed erfarenhet av att växa upp i familjehem. Det övergripande syftet med studien var attundersöka hur dessa personer upplevde tiden i ursprungsfamiljen, familjehemmet och hurfamiljehemsplaceringen påverkat deras liv idag. Valet av ämne bygger på att det finns enkunskapslucka inom heldygnsvården och att barn sällan får möjlighet att uttrycka sina egnaupplevelser. Intervjuerna var semistrukturerade och intervjuguiden konstruerades utifrånfrågeställningarna i studien. Empirin har därefter analyserats utifrån två teoretiska perspektiv:KASAM och resiliens. Resultaten kan inte generaliseras utifrån att alla individers upplevelserär olika. I vår studie har båda respondenterna varit familjehemsplacerade inom det egnanätverket och det framlyfts av dem själva som det bästa alternativet. I studien styrks det attbarn som placeras i familjehem har en svår och problematisk bakgrund och detta är något somföljer med under hela livet. De kan därför behöva stöd att bearbeta svåra upplevelser ochkänslor.