Kapitlet handlar om att kritik av gruvexploatering sätter fingret på och bråkar med maktordningar som skapa(t)s och gjorts möjliga genom koloniala och patriarkala historier. Kapitlet tar som utgångspunkt att kritik mot att prospektera för och exploatera nya gruvor är framåtsyftande då den väcker diskussioner om framtiden och visioner om hur samhällen kan se ut. Sådana diskussioner är grundläggande för att fylla begrepp som hållbarhet och demokrati med meningsfullt innehåll. En utgångspunkt för detta kapitel är att lyssna på gruvkritiska berättelser som en viktig källa till kunskap om människors liv och villkor.