Ämnesdidaktik är ett centralt kompetensområde för skolors praktiska verksamheter. Studier utförs inom skilda discipliner, men vilken konkret, ny kunskap genereras och hur synliggörs den?  I denna studie sammanförs olika teoretiska synsätt och metodologiska ansatser inom ämnesdidaktik och vissa didaktiska aspekter reanalyseras för att tillvarata och konkretisera kunskaper utifrån tre empiriska studier med relevans för språkdidaktik. Vi exemplifierar hur de sammantaget kan ligga till grund för didaktisk verksamhet i allmänhet och språkdidaktik i synnerhet. Studien grundas på en explorativ design. Med en språklig och diskursiv analys jämför vi egenskaper och resultat i avhandlingarna samt analyserar samband och skillnader mellan de skilda sociala praktikerna. Slutsatserna är att språkdidaktik rymmer liknande komplexitet som framskymtar inom allmändidaktik. Följande gemensamma faktorer av avgörande betydelse kan skönjas; multimodalitet, medvetna metodiska val, kognitiva utmaningar, metakognitiv utveckling i interaktionen språk och tanke, motivation och intresse utifrån elevernas verkligheter, individualisering och samspel, funktionalitet och retorisk flexibilitet i språkkunskaper samt vikten av lärares reflekterande färdigheter. Studien a) pekar på möjligheter med ett multi- och transdisciplinärt, forskande förhållningssätt inom ämnesdidaktik, b) bidrar till integrering av forskning och skolpraktik samt c) sätter språkdidaktik i förgrunden i ett pragmatiskt perspektiv samt d) betonar samspelet mellan olika ämnesdidaktiska perspektiv.