Artikeln handlar om en tidig (1951) undersökning om hur föräldrar och barn uppfattade och tänkte kring uppfostran. Författarna, Eskil Björklund och Joachim Israel, hämtade metoden från den sociologiska undersökning om de psykologiska rötterna till auktoritära attityder som utvecklats av en forskargrupp i Los Angeles under den senare delen av 1940-talet (Theodor W. Adorno, Else Frenkel-Brunswik, David J Levinson och Nevitt R Sanford), men använde också idéer om barnuppfostran som Israel tillsammans med sin hustru Miriam Valentin-Israel formulerat 1946 i boken "Det finns inga elaka barn!". Resultaten visade att det fanns betydande skillnader i uppfostran, och att den auktoritära uppfostringsstilen tenderade att föras vidare mellan generationerna.