Mittuniversitetet

ABSTRAKT

Studiens syfte var att undersöka hur några socialsekreterare, skolkuratorer och vägledare beaktar kompetens i arbete med ensamkommande flyktingbarn då inget genomgående kompetenskrav finns professionerna emellan, trots att de arbetar utifrån samma uppdrag från regeringen. Som metod användes kvalitativa forskningsintervjuer. Sex intervjuer genomfördes totalt, med tre socialsekreterare samt tre vägledare. Den insamlade empirin har analyserats utifrån ett socialkonstruktivistiskt samt organisationsteoretiskt perspektiv och har ställts mot tidigare forskning samt direktiv angående kompetenskrav. Centrala teman som belyses i fråga om socialsekreterares samt vägledares arbete med ensamkommande flyktingbarn är hur kompetens beaktas, hur samverkan har betydelse i arbetet samt på vilket sätt socialsekreterares och vägledares kompetens är betydande för ensamkommande flyktingbarn. Resultatet visade att samtliga intervjupersoner ansåg att utbildning och erfarenhet (kompetens) är viktigt inom dessa professioner, samt att samverkan är en betydande del för att utföra ett effektivt arbete. Det framkom även att några utav intervjupersonerna ansåg att det fattades adekvat kompetens inom HVB-hemmen.