Mittuniversitetet

Bakgrund: Hbtqi-personer upplever generellt sämre hälsa än heterosexuella på grund av hetero- och cisnormativt bemötande inom vården. Det kan resultera i minoritetsstress relaterat till diskriminering, exkludering och stigmatisering. Sjuksköterskor anger att de kan känna sig obekväma att ta upp sexualitet i vårdmötet.

Syfte: Var att belysa vuxna hbtqi-personers upplevelser av bemötande inom vården.

Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes och omfattades av tio kvalitativa- och tre kvantitativa vetenskapliga originalartiklar samt två med mixad metod utifrån sökningar i databaserna, CINAHL, PubMed och PsycINFO samt två manuella sökningar. Samtliga artiklar granskades med hjälp av Fribergs granskningsfrågor. Analys utfördes genom att skapa en datareduktion för kvantitativ data och Graneheim och Lundmans innehållsanalys användes för artiklar med kvalitativ ansats.

Resultat: Hbtqi-personer upplevde en kvalitet- och kunskapsbrist inom vården vilket kunde resultera i att de fick utbilda vårdpersonal. Bemötandet inom vården upplevdes förminskande, stigmatiserande samt kunde påverka framtida vårdval. När vårdpersonal var närvarande och engagerade upplevdes det positivt. Det upplevdes utmanande att behöva stå upp för sig själv och sina rättigheter. Bemötandet skiljde mellan olika vårdorganisationer. Hetero- och cisnormativitet samt stigmatiseringens inverkan på vårdmötet och att bli kallad med rätt pronomen och namn hade stor påverkan på upplevelsen av bemötandet inom vården.

Diskussion: Resultatets huvudfynd, hbtqi-specifik kunskap påverkar vårdmötets kvalitet, betydelsen av bemötande utan diskriminering, ett namn är mer än bara ett namn diskuteras utifrån Watson och Travelbee’s omvårdnadsteorier.

Slutsats: Sjuksköterskor bör insistera på adekvat utbildning av hbtqi-specifik vård för att kunna bidra till att skapa en vård fri från diskriminering.