Förmynderskapsbalken (1949:381) utfärdades 1949 och infördes därvid i 1734 års lag efter dåvarande giftermålsbalken. Denna studie syftar till att undersöka förmynderskapsbalkens bestämmelser samt identifiera samverkansfaktorer inom överförmyndarverksamheten samt om detta underlättar rekryteringen av ställföreträdare. Studien har genomförts genom en kvalitativ metod med stöd av föräldrabalkens bestämmelser och en fallstudie, där semistrukturerade intervjuer av personal har ägt rum. Resultatet analyserades i relation till tidigare forskning, samverkansperspektiv och relevanta begrepp. Slutsatser som studien visar är att rekvisiten för lagstiftningen enligt föräldrabalkens bestämmelser för kommunsamverkan är generellt utformade. Kommunsamarbetet är idag konstruerat på sådant sätt som gynnar Överförmyndarverksamheterna, dock uppställs i dag inte några formella kompetenskrav på den som utses till överförmyndare eller ledamot i en överförmyndarnämnd. Det framgår i studien att säkra kvaliteten på den politiska organisationen och handläggningen behöver samverkan mellan kommunerna utvidgas. Den statliga utredningen tar upp problemet med att hitta ställföreträdare. Denna studie gör en undersökning om samverkan mellan kommunerna kan vara en faktor för att lättare rekrytera ställföreträdare för uppdraget. I slutsatsen framgår att rekrytering av ställföreträdare inte underlättas eller utökas genom samverkan.
2023-07-10