Studien syftar till att utifrån genusperspektivet och barnets bästa analysera förvaltningsrätten resonemang i beslutsmotiveringen gällande att tvångsomhänderta flickor enligt 3 § LVU. För att besvara studiens syfte användes tre frågeställningar: Hur beskrivs flickors normbrytande beteende i förvaltningsrättens skäl för avgörandet gällande 3 § LVU kopplat till rekvisitet “socialt nedbrytande beteende”? Finns det specifika mönster vid bedömning av flickor? Tar förvaltningsrätten beaktande till barnets bästa? I så fall hur uttrycks barnets bästa i förvaltningsrättens bedömning och domslut? Resultatet visar att begreppet socialt nedbrytande beteende omfattar många olika beteenden samt att flickor ibland blir offer för handlingar de inte själva har ansvar för. Vidare visar resultatet en avsaknad av vad det innebär med barnets bästa och en otydlighet kring vem som avgör barnets bästa.
2020-01-13