Mittuniversitetet

Syftet med denna studie är att skapa en ökad förståelse kring hur pedagoger arbetar med relationsskapande med barn, likaså hur pedagoger bemöter barn vars beteende kan ses som utmanande i ett relationsskapande. Vi tar även del av pedagogernas erfarenheter inom detta område. Studien bygger på en kvalitativ undersökning med observationer och intervjuer som metod för att samla in det empiriska materialet. Materialet har vi sedan analyserat för att skapa en förståelse kring detta fenomen. Resultat visar att en viktig aspekt i relationsskapandet till barnen är att pedagogerna visar sig vara en god förebild där de är närvarande, lyhörd och nyfiken på barnens tankar och funderingar. Pedagogerna bör visa ett engagemang och en närvaro för att kunna stötta barnen i relationsskapandet. Resultat visar även att vid normbrytande beteenden hos något barn kan det ses som utmanande, vilket pedagogerna vill bryta tidigt innan det skapas en negativitet kring barnet. Det kräver mer av pedagogernas närhet som i sin tur kan leda till en känsla av otillräcklighet hos pedagogerna. Tidsbristen ses som en utmaning av pedagogerna i deras arbete med sociala relationer, det blir ett dilemma då pedagogerna inte kan lägga fullt fokus på att skapa och upprätthålla de sociala relationer som råder inom förskolan.