Våld har konstaterats vara ett globalt samhälls- och hälsoproblem. Våldsbrott beskrevs kunna uttryckas fysiskt, sexuellt, psykologiskt eller involvera vanvård. Moffitts klassificeringsteori redogjorde för faktorer vilka förklarade individers benägenheter att utveckla brottslighet, där våldsbrott var inkluderat. Ett instrument som framställdes kunna användas för att bedöma risken för framtida våld, baserades på den strukturerade professionella ansatsen och är uppbyggt av tre underkategorier vilka är historisk data, klinisk data och riskhantering. För att studera ett mätinstruments förmåga att förutsäga framtida händelser används begreppet prediktiv validitet. Med bakgrund av detta var syftet med föreliggande systematiska litteraturstudie att beskriva den prediktiva validiteten för underkategorier, totalpoäng och den slutliga riskbedömningen i andra versionen av HCR-20 gällande våldsbrott mot person. Systematisk litteratursökning gjordes i databaserna Pubmed och PsycINFO. Urvalskriterier utformades och användes vid granskningen av artiklar. Vid kvalitetsgranskning förehöll sig kriterierna vara adekvat rapportering av våldsbrott, utförligt beskriven metod, storlek på urval, etiska aspekter samt längd på uppföljningsperiod. Signifikant förmåga att förutsäga framtida våldsbrott mot person kunde konstateras för underkategorier, totalpoäng samt den slutliga riskbedömningen i HCR-20. Historisk data framställdes inneha högre prediktiv validitet i större utsträckning än övriga underkategorier. Historisk data har visat samstämmighet med faktorer som återfinns i Moffitts klassificeringsteori. Denna koppling har beskrivits förklara orsaken till att historisk data var mer framträdande än övriga underkategorier. Förekommandet av resultat utan signifikans samt begränsningar och styrkor med föreliggande studie har diskuterats. Förmågan att förutsäga framtida våldsbrott mot person betraktades vara ett hjälpmedel till att finna åtgärder för att förhindra att våld sker.
2014-03-28