Syftet med studien är att öka kunskaperna om lågstadielärares beskrivningar av sin problemlösande undervisning i matematik. Vidare är syftet att utforska vilka förutsättningar eleverna ges till kreativa matematiska resonemang (KMR) utifrån lärarnas beskrivningar. Forskningen indikerar att problemlösning är central för att eleverna ska kunna ges möjlighet till att resonera och lösa problem. Däremot är ett vanligt tillvägagångssätt i undervisningen idag i Sverige att eleverna får arbeta med rutinuppgifter. Elever som ges möjlighet till att resonera och lösa problem i undervisningen behöver ett arbetssätt som ger förutsättningar för det. Kreativa matematiska resonemang (KMR) är ett arbetssätt som tillåter detta istället för imitativa resonemang som utgår ifrån rutinuppgifter (IR). KMR och IR har använts i studien för att kategorisera lärarnas svar för att kunna undersöka om eleverna ges möjligheter till KMR. Forskningsfrågan har besvarats utifrån fem intervjuer med lågstadielärare som är verksamma och behöriga i årskurs 1-3. Resultatet visar att lärarna inte ger eleverna förutsättningar för en fullständig KMR. Det finns en mycket begränsad användning av KMR av lärarna. Tidigare forskning visar att lärarna utgår ifrån rutinuppgifter i större utsträckning och detta är något som även framkommer i denna studie. Läraren har en betydande roll för elevernas lärande där planeringen samt genomförandet av undervisningen har en betydande roll för att eleverna ska ges förutsättningar till KMR.