Mid Sweden University

Arbetet med denna licentiatavhandling har skett inom ramarna för det Interregionalt finansierade projektet Gränslös samverkan för ökad säkerhet 2. Syftet med avhandlingen har varit att fördjupa kunskapen om kommunal krisledning genom att också inkludera materialitetens medverkan i krisledningen och vilka förutsättningarna är för att de ska brukas. Med perspektivet av hur analoga och digitala resurser används under krisledning och vilka förutsättningar som finns för att detta ska göras skapas insikter att ta i beaktande när övningar och IT-stöd för övningar. 

Studier har genomförts med en kvalitativ ansats med litteraturstudier, intervjuer och observationer som datainsamlingsmetoder. Det empiriska materialet har därefter betraktats med meningsgivande (sensemaking) och affordans (affordance) som teoretiska perspektiv för att förstå materialitetens roll och förutsättning i kommunal krisledning.

Avhandlingen visar att de förmågor som är återkommande under övningar är samverkan, kommunikation, informationsdelning och skapande av lägesbild. Ofta övas inte aktiviteterna i sin helhet då tekniska och analoga resurser inte innefattas i övningarna. Aktörerna övar därmed delar av görandet, att tänka kring exempelvis att skapa en lägesbild, och inte görandet som helhet som involverar materialitet.  Aktörernas egna reflektioner från utvärderingarna är att de själva önskar mer övning med de tekniska resurser som de har till sitt förfogande. Artikel II visar att materialiteten tar en stor plats i det arbete som sker i krisledningsrummet. Materialiteten kan ses anta roller som strukturgivande, meningsgivande, tidsöverbryggande och distansöverbryggande. Den tredje ingående artikeln visar att förutsättningar för att kunna bedriva krisledning är att kunna hantera materialitetens roller och att det krävs flexibilitet då krisledningsgruppens sammansättning är beroende av krisens art och omfattning. Ytterligare en förutsättning är trygghet i den egna organisationen, att känna sin egen roll i krisledningsgruppen och att kunna hantera de analoga och digitala resurser som finns tillgängliga är även det en förutsättning för arbetet. Avslutningsvis visar arbetet också att tid är viktig. Tid att kunna öva de personer som ska ingå i krisledningsgruppen för att därmed kunna skapa den trygghet som behövs. 

Digitalisering beskrivs som en möjlighet att lösa samhällsproblem genom att stödja och utveckla verksamheter. Det visar sig bland annat genom investeringar i informationsteknologiska lösningar i samhället. Ny teknik skapas och befintliga digitala lösningar vidareutvecklas men hur kan vi veta att dessa digitala lösningar kommer att användas? Hur teknik sprids och hur individer och organisationer väljer att börja använda ett verktyg (adoption) är frågeställningar som informationssystemforskare har studerat under många årtionden. Tidigare forskning har fokuserat på teknikens, individens eller organisationens egenskaper och hur dessa inverkar på både teknikspridning och adoption av teknik. Den här avhandlingen väljer att förflytta perspektiv på två sätt. Det första perspektivet handlar om adoption. Adoption av teknik handlar om valet att börja använda en ny teknik. I den här avhandlingen har fokus varit inställt på post-adoption. Det vill säga vad är det som påverkar ett val mellan olika tekniker som användaren redan har börjat att använda. Den andra förflyttningen av perspektiv är att inte fokusera på teknikens, individens eller organisationens egenskaper. Istället har den här avhandlingen fokuserat på verksamheten som aktivitet. Avhandlingens studieobjekt har varit den lokala nivån i den svenska krisberedskapen. Syfte har varit att förstå hur verksamheten påverkar medarbetarnas val mellan befintliga tekniker. Följande fråga har drivit arbetet:

Hur påverkar krisberedskapspraktiken de institutionella aktörernas post-adoptiva teknikval? 

Arbetet har haft en kvalitativ ansats där data har genererats genom observationer, intervjuer och dokumentstudier. Avhandlingen omfattar sju artiklar som var och en presenterar resultat som framkommit under de studier som genomförts. Den genererade datamängden har i avhandlingen aggregerats för att möjliggöra en övergripande analys ur ett aktivitetsteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att ett verksamhetsperspektiv ger goda insikter i de val av teknik som görs av medarbetarna. Verksamhetsbaserade faktorer som normskillnader, regelverk och arbetsfördelning kan ses påverka medarbetaren i dennes val av teknik. Även platsen där verksamheten bedrivs påverkar teknikvalet genom sina möjligheter och begränsningar.