Vårt konferensbidrag utgår från ett pågående arbete med artikeln “Den ohållbara människan bakom diagnosen: Om litterära aktiviteters värde och funktion i vård och socialt arbete”, som ingår i en kommande antologi om ‘kulturell hållbarhet’. Denna artikel riktar blicken mot den vårdmottagande människans villkor och sårbarhet samt andra etiska och existentiella frågeställningar, som ställs på sin spets i vårdsituationen. Vi menar att litterära gruppaktiviteter (läsning och skrivande av samt samtal om skönlitterär text) kan vara verkningsfulla när det gäller att adressera och integrera existentiella frågeställningar inom vård, medicin och socialt arbete. Syftet med vårt bidrag är att reflektera över vårt hittillsvarande interdisciplinära arbete med litterära aktiviteter i vård och socialt arbete ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv.
Till att börja med vill vi belysa de värden deltagarna lyfter fram i intervjumaterialet i den mindre studie, LIFEHOPE Litteratur, som vi själva arbetat med, och forskningsresultat från andra studier inom samma fält. Det är å ena sidan värden som knyter an till litterär kompetens och gestaltningsförmåga, å andra sidan värden som står i samband med sociala och existentiella hälsoaspekter. Dessa två dimensioner är dock ofta sammanvävda. I detta sammanhang vill vi framhålla vikten av ett kritiskt förhållningssätt gentemot ett mer oreflekterat lovordande av litterära/kulturella aktiviteters förmåga att bidra till bättre hälsa. Vi finner att den samtida “biblioterapivågen” i Sverige bitvis genererar en syn på skönlitteraturen som a priori god, och motsätter oss en sådan föreställning. För att området skönlitteratur i vård och socialt arbete, liksom det större fältet Health humanities, ska ges den plats och tyngd vi vill bidra till, krävs i stället problematisering, analys och kritisk reflektion.
Detta leder vidare till frågor om hur vi vetenskapligt kontextualiserar och begreppsliggör ett arbete med litterära aktiviteter inom vård, medicin och socialt arbete. Med tanke på det förstnämnda frågar vi oss om det framväxande fältet Health humanities i en demokratiserande rörelse kan tänkas skapa fler och mer inkluderande, dynamiska möjligheter till interdisciplinära samarbeten än det mer etablerade området Medical Humanities? När det gäller det sistnämnda, hur vi benämner ett sådant arbete, vill vi problematisera det i dag flitiga bruket av begreppet biblioterapi.
Apropå våra egna erfarenheter av interdisciplinär samverkan mellan litteraturvetenskap och vård- samt andra hälsorelaterade ämnen, kantas dessa av en rad positiva tongångar. Exempelvis har vi funnit vårt samarbete med omvårdnadsvetenskapen konstruktivt, då det visat sig att den typ av kulturell gruppverksamhet som vårt arbete utgör exempel på, utöver att utveckla litterär kompetens även kan bidra till att skapa öppenhet, tillit och delaktighet, förståelse och fördjupad reflektion över människan bakom diagnosen. Parallellt med denna fruktbarhet, sker dock även en tydlig polarisering såväl mellan som inom olika akademiska ämnesdiscipliner. Polariseringen avspeglas i diskussioner om metodval och former för utvärdering, men exempelvis för oss som litteraturvetare också i oenighet inom ämnet avseende litteraturvetenskapens ämnesmässiga ramar. Därutöver om skilda synsätt inom olika ämnen och discipliner när det gäller vilka former av vetenskapligt skrivande som är accepterade och givna. Dessa angelägenheter vill vi närmare beskriva och ägna några tankar åt.
2019.
Existential Medical Humanities, Södertörns högskola, Stockholm, 7-8 november, 2019